Recension: Super Sami Roll [PS5]

När min genomspelning av Super Sami Roll var som intensivast funderade jag över att börja den här recensionen med meningen ”Är du en masochist?”. Det blev inte så även om jag i skrivande stund fortfarande är lite sugen. Men varför skulle jag uttrycka mig så, kanske du tänker nu. Jo, för bakom den gulliga fasaden döljer sig en riktig best till spel, men på vilket sätt?

Super Sami Roll skulle kunna gå att beskriva som ett plattformsspel med en twist. Den twisten är att spelets huvudperson Sami kan rulla ihop sig till en boll och rulla fram i otroliga hastigheter. Tycker du att det låter likt en viss blå igelkott så är du inte helt fel ute, då det här spelet inte bara ger starka vibbar av Sonic the Hedgehog, utan även spel som Super Monkey Ball och Marble Madness. Samtidigt lyckas det behålla en hel del individualitet, något som jag kommer att beröra senare.

Spelets handling inleds med en kidnappning av Sami’s vän Vera. Den onda apan Albert VII står bakom kuppen och planerar att lägga till henne i sin samling av sällsynta djur, något som Sami definitivt inte kan acceptera. Inom kort har han begett sig på den snåriga resan genom apans rike, och det är där jag som spelare tar vid.

Solnedgång, breda plattformar och gott om tid, kan man begära något mer?

Spelet är uppdelat i ett antal världar med olika teman. I var och en av dessa finns det en boss som måste besegras, och för att nå fram till den behöver man ta sig förbi ett antal nivåer. Ett klassiskt upplägg på många sätt, men det är lättare sagt än gjort att ta sig igenom dessa nivåer eftersom de dels går på tid och dels kan bjuda på rejäl utmaning rent designmässigt. För att ta sig fram till mål i tid är det en fördel att plocka på sig mynt längs vägen. Dessa fyller på tiden med en sekund per mynt, och det är livsviktigt att plocka på sig dem eftersom man vid vissa nivåer kan börja med så lite tid som tio sekunder.

Till en början är nivåerna nästan löjligt enkla med stigar lika breda som en motorväg och tydliga plattformar att studsa upp på. Sami kan utöver att rulla fram snabbt även studsa för att ta sig lite högre och använda sig av sin kladdiga tunga för att dra sig till avsatser och svåråtkomliga platser. Kontrollen är relativt smidig och trots att kameran stundvis kan vara lite bråkig funkar det bra att navigera sig fram genom de olika miljöerna. Utöver diverse fientliga varelser som på olika sätt försöker blockera min framfart handlar det mest om att inte trilla av kanten på varje nivå. Gör jag det får jag börja om hela vägen från början, såvida jag inte har lyckats nå fram till checkpointen som brukar befinna sig någonstans i mitten.

Smalt, halt och ont om tid, vad var det som hände egentligen?

Halvvägs in i spelet ökar spelets svårighetsgrad något ofantligt, och från att ha dött några enstaka gånger per nivå så dör jag uppemot hundratals. Det är frustrerande, men i så gott som samtliga fall handlar det om brister i mitt utförande och jag får bita ihop och försöka igen. Genom att introducera nya designmässiga utmaningar nivå efter nivå hålls mitt intresse uppe och trots min frustration fascineras jag över hur djävulskt uttänkta vissa delar av nivåerna är. Dessa kan vara allt från enkla inslag som att plattformar snurrar eller stundvis försvinner, men även mer komplicerade saker som är mycket svårare att hantera i den hastighet jag är tvungen att hålla.

Till en början tyckte jag att Super Sami Roll verkade vara ett ganska ordinärt plattformsspel, men allt eftersom äventyret fortskred och utmaningen ökade, började jag känna mer och mer tillfredsställelse efter varje nivå jag lyckades besegra. Som med de flesta andra spel har det sina skavanker, men i det stora hela är det ett äventyr som lyckas hålla mig intresserad hela vägen igenom. Är du ute efter ett utmanande plattformsspel är det här definitivt värt att prova.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.