Det finns en handfull utvecklingsstudior som har talang för att krama ur det där lilla extra från hårdvaran de programmerar för. Lite som om de har någon fuskkod som förskjuter gränserna för vad som borde vara möjligt. Naughty Dog har flera gånger visat dessa färdigheter, men under PlayStation 5-generationen har Insomniac Games varit en ledande kraft på denna front.

Nu när vi är nästan tre år in i PS5-livscykeln är det dags att se vad teamet har lyckats åstadkomma i deras efterlängtade uppföljare till Marvel’s Spider-Man (10/10) och Marvel’s Spider-Man: Miles Morales (9/10). I synnerhet nu när Insomniac har lämnat PS4:an bakom sig och fokuserat enbart på nuvarande hårdvarugeneration.

Det har varit en intensiv vecka här på bloggen med många recensioner och andra spännande spelprojekt i rullning. Ingen är förvånad eftersom det vid det här laget är vida känt att den här hösten är full av spännande spelsläpp, och vi ser fram emot att vara ert fönster mot dessa händelser allt eftersom de fortlöper.

Genom att läsa veckans recensioner har du fått en inblick i några av de äventyr vi har tagit oss an den senaste tiden, men för att skåda in i framtiden räcker det med att du fortsätter läsa, för nedan avslöjar vi några av helgens spelplaner.

Datorspel baserade på rollspelet Advanced Dungeons & Dragons har alltid legat mig nära hjärtat. Allt sedan jag tog mina första stapplande steg i SSIs numera uråldriga ‘gold box’-serie (Pool of Radiance, Curse of the Azure Bonds, med flera) och senare vidare till Eye of the Beholder så har dess värld och spelsystem alltid lockat mig. Att lära sig hur man övervinner hinder, bäst bekämpar fiender och vad THAC0 egentligen betyder var till en början en ordentlig trappa. 

Genom åren har det kommit en hel uppsjö av licensierade spel, men just Baldur’s Gate-serien brukar ofta hyllas som en av de mest kompetenta serierna ur både karaktärs- och berättelseperspektiv. Efter att serien legat stilla i drygt två årtionden (om vi bortser från det utannonserade och sedan nedlagda Baldur’s Gate 3: The Black Hound) är det dags att röra runt i grytan igen och se vad ett nytt spel i Baldur’s Gate-serien kan göra med lite nya kockar inblandade.

Jag har alltid varit svag för spel som utspelar sig under ytan, i det stora blå. Senast handlade det om djuphavsäventyret Under the Waves (8/10), vilket var ett ganska mörkt spel. Dolphin Spirit – Ocean Mission är faktiskt raka motsatsen; här är grafiken ljus, med sprudlande färger och ett behjärtansvärt uppdrag.

Ön Mauripoa har drabbats av hårda stormar och mängder av bråte har flutit i land. Som om inte det vore nog, visar det sig inom kort att allt inte står rätt till under ytan heller. Jag får välja att spela som antingen Pava eller Avi; en pojke eller en flicka vars farfar bor på ön.

När Assassin’s Creed Valhalla (9/10) släpptes för knappt tre år sedan blev jag väldigt kluven som en fan av serien sedan första början. Å ena sidan är det ett på många vis fantastiskt spel, men jag började känna en otrolig mättnadskänsla av den massiva världen som var fullsmockad med aktiviteter. Spelet hade tappat kopplingen till sina rötter, och inte ens när jag fokuserade på enbart huvudberättelsen kunde jag slippa irrelevant fluff. Jag var på väg att trilla av en av mina absoluta favoritserier, och det kändes lite bittert.

När Ubisoft meddelade att sista expansionen till Valhalla hade växt ut till ett fristående spel i form av Assassin’s Creed Mirage, och att detta spel skulle återgå till många av de gamla designidéerna, började hoppet tändas. Kanske finns chansen att jag kan få spela ett Assassin’s Creed igen utan att det kräver närmare 100 timmar av min tid.