Jag har spelat igenom de flesta av Artifex Mundis titlar under de senaste åren. Förutom möjligheten att kamma hem enkla platinatroféer erbjuder titlarna även ett tillbakalutat nöje i spelupplevelserna, där jag ska leta dolda ting och lösa enkla pussel. Med en alldeles lagom spellängd och relativt tilltalande berättelser faller deras verk mig på läppen när jag har lust att koppla av lite grann.
Under de senare tillfällena då jag spelat dessa spel, har jag däremot önskat mig en lite större variation, eller åtminstone ett mer varierat spelsätt och med My Brother Rabbit har den polska spelutvecklaren hörsammat mina böner. Frågan är bara om denna titel går lite för långt från den välanvända mallen.
Fortsätt läsa Recension: My Brother Rabbit [PS4] »
I denna veckas upplaga av Full pott, tänkte vi låta ljuset skina på två olika slags speltyper; de som andas dåtid och de som är utvecklade av mindre spelstudior. Även om dessa genrer kan skilja sig åt, är det en sak som är gemensamt för samtliga spel i detta inlägg; spelglädjen.
Oavsett om det handlar om äventyr i gruvor, högoktaniga musiktitlar eller oförlåtande bergsklättring så är vi på bloggen rörande överens om att indietitlar och retro-spel är här för att stanna. Tack och lov för det!
Fortsätt läsa Full pott: PSbloggens höjdarspel del 3 »
Fantastiskt på plan, mindre lyckat utanför. Pro Evolution Soccer 2019 fortsätter rulla vidare i samma hjulspår som tidigare.
För varje år som går kommer i september, en månad innan konkurrenten, årets fotbollsspel från Konami. Anledningen till det tidigare släppdatumet är förstås ren spekulation från min sida, men möjligheten att locka en och annan fotbollsspelsabstintent FIFA-spelare att byta märke borde vara del av tänket.
Fortsätt läsa Recension: Pro Evolution Soccer 2019 [PS4] »
Fråga valfri japan vilken den största rollspelsserien är och hen kommer med största sannolikhet att svara Dragon Quest. Denna spelserie som på allvar drog igång den japanska rollspelshysterin på 80-talet har aldrig blivit lika populär här i väst som exempelvis Final Fantasy eller Tales of-spelen, men i hemlandet Japan är dessa slime-fyllda äventyr fortfarande ohotad konung på tronen av drakdräpande i fantasifulla världar.
Till skillnad från andra titlar i genren håller sig Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age mest till beprövade koncept. Det turordningsbaserade stridssystemet försöker exempelvis inte återuppfinna något hjul, och är i stora drag identisk med normen för rollspelsstrider på 80- och 90-talet. Upplägget på berättandet där du, i rollen som den utvalde, ska rädda världen från mörka krafter känns minst sagt bekant. Att vissa ljudeffekter till och med låter precis som i originalspelet till NES känns som ett sista bevis på seriens smickrande syn på nostalgi och tradition.
Fortsätt läsa Recension: Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age [PS4] »
Termen Battle Royale har blivit ett fenomen det senaste året, där en stor skara spelare skjuter sina motståndare tills en ensam deltagare eller ett lag står kvar som segrare. Både PlayerUnknown’s Battlegrounds och Fortnite har blivit succéer inom genren och det var bara en tidsfråga tills flera spelskapare skulle haka på trenden.
Treyarchs kommande Call of Duty: Black Ops IIII har ett egen tolkning, kallad Blackout, och jag testade betan förra veckan innan min färd till Comic Con. Fortsätt läsa Förhandstest: Call of Duty: Black Ops IIII: Blackout »
Min historia med Destiny-spelen har varit lite av en berg- och dalbana. Både originalspelet och uppföljaren har erbjudit starka upplevelser med höga produktionsvärden, men som i längden blivit enformiga på grund av bristande variation och innehåll.
Expansionerna har självklart hjälpt till på denna front, men har också känts lite för sparsmakade för att hålla kvar mig kontinuerligt. När tredje expansionen släpptes till originalspelet lyckades dock Bungie få alla pusselbitar på plats på ett vis som gjorde att spelet kändes komplett. Frågan är då om detta mönster repeteras i form av Destiny 2 – Forsaken.
Fortsätt läsa Recension: Destiny 2 – Forsaken [PS4] »
Under helgen vecka 37 uteblir många av spelplanerna för oss i redaktionen. Anledningen stavas såklart Comic Con; evenemanget där spel och geek-kultur möts i en härlig symbios. Huvuddelen av oss kommer att vandra runt på Kistamässans golv och insupa den svenska spelkulturens alla delar.
Personligen uteblir jag tyvärr denna gång då jag har arbetsuppgifter att avhandla på en solig ögrupp, men då många från redaktionen finns på plats, hoppas jag att du tar tillfället i akt att skaka hand med oss och växla några ord.
Fortsätt läsa Vad gör du på Comic Con? »
I spel som presenteras med hjälp av PlayStation VR (8/10) är det nästan en självklarhet att leverera upplevelsen i förstapersonsvy. Kopplingen till förstapersonsskjutare är därför också relativt naturlig och även om jag har spelat igenom halvtama titlar som Bravo Team (5/10) inom denna genre, vet jag att det går att få en titel att glänsa.
Det mycket välgjorda Lethal VR (8/10) lyckades förmedla en väldigt realistisk känsla, även om målen i simulatorn var papptavlor. Och det smått fantastiska Superhot VR (8/10) fick mig att svettas av verkligheten, levererad i kantiga polygoner. Nu är frågan om Firewall Zero Hour från Santa Monica-studion First Contact Entertainment lyckas med sitt ambitiösa projekt att blanda VR och strategiskt skjutande.
Fortsätt läsa Recension: Firewall Zero Hour [PSVR] »
2018 är ett ganska stort år för PSbloggen. Inte nog med att vi närmar oss 750 publicerade recensioner; i november fyller vi dessutom 5 år! Därför är det ju extra passande att rada upp guldkornen för er att gotta er i, eller hur?
Temat för denna upplaga av ”Full pott” är återutgivningar. I redaktionen har vi delat ut inte mindre än fem tiopoängare till spel som är uppolerade versioner av forna verk och som har möjliggjort för nya spelare att återuppleva episka händelser och berättelser i spelvärlden.
Fortsätt läsa Full pott: PSbloggens höjdarspel del 2 »
Vad händer om en speldesigner får för sig att ta en tweet från ett parodikonto på fullt allvar? För ett par år sedan twittrade Peter Molydeux (ett konto skämtsamt baserat på spelutvecklaren Peter Molyneux) ut uppmaningen att skapa ett spel där du styr ett hål.
Ben Esposito tog upp utmaningen och lade till en speltokig tvättbjörn, munkar och fantastiskt skruvad humor. Resultatet är Donut County – ett apokalyptiskt äventyrspussel med vissa Katamari Damacy-vibbar.
Fortsätt läsa Recension: Donut County [PS4] »
