Året 2013 var jag lite sur på Gearbox Software. Jag var då (och är fortfarande) ett stort fan av Alien-filmerna och hade länge sett fram emot deras Alien: Colonial Marines som såg ut att bli hur häftigt som helst. Förväntningarna var extra höga eftersom deras två spel i serien Borderlands var riktigt häftiga och underhållande spel.

Alien-spelet släpptes och visade sig bli en ganska rejäl flopp, till stor del för att Gearbox hade fördelat utvecklandet på ett gäng mindre externa studios och själva jobbat på Borderlands-serien. Som av en slump har jag knappt spelat någon titel från studion sedan dess och blev nästan överraskad när Borderlands 3 dök upp som från ingenstans. Kan spelet bota mig från det lilla kornet av surhet som lever kvar från ovanstående fadäs? Det ska vi ta reda på.

Nu är det helg igen! Visst ska det bli riktigt skönt att vila ut lite grann, umgås med familjen och spela lite spel?

I redaktionen spelas det för högvarv där en del av oss har flera titlar att plöja igenom. Men oavsett mängden titlar att recensera, finns det ju alltid tid även för lite slöspelande.

När jag var tonåring hände det att jag och en kompis brukade sticka till en basketplan belägen på en bakgård nära där han bodde. Ingen av oss var någon Michael Jordan direkt, men vi tyckte det var kul att kasta lite boll och prata medan solen långsamt gick ner vid horisonten. Jag minns att jag tyckte det var relativt lätt att göra mål, men fruktansvärt svårt att dribbla ordentligt. Jag hade helt enkelt inte särskilt bra bollkontroll.

När jag tog på mig att recensera NBA 2K20 kändes det som en liten tillbakablick till de där kvällarna under mina tonår. Jag skäms inte för att säga att min erfarenhet av serien är ytterst sparsmakad, men basket som sport fascinerar mig mer än exempelvis fotboll eller hockey som känns mycket mer spritt i det svenska sportintresset, och därför blev jag lockad att ge mig an den här recensionen. Se det som en oinfluerad text från en nykomling som är intresserad av konceptet basket i spelformat.

Zombier har länge varit populära representanter för skräck i många olika kulturella uttryck, inte minst tv-spel. Kanske är de så populära inte bara på grund av faran de utgör rent fysiskt, utan även genom den psykosociala problematik de formar hos människan. Klarar du av att ha ihjäl en nära vän, familjemedlem eller kanske din partner när denne blir en odöd? Svåra val kommer att behöva göras när zombierna tar över.

Telltales The Walking Dead-serie kombinerar serietidningskänslan med tv-seriernas uttrycksfulla dramatik vilket gör dem till väldigt effektfulla spel. I samlingen med den tungvrickande titeln The Walking Dead: The Telltale Definitive Series har samtliga 5 spelsäsonger inkluderats och den utgör därmed en ordentlig mängd berättelser för spelaren att ta sig igenom.

En av de gladaste nyheterna som dök upp under årets Gamescom var att PlayStation 4-portningarna av Yakuza-spelen som lanserades på PlayStation 3 till slut skulle dyka upp här i väst. Det innebär att du inom kort kommer att kunna spela igenom hela Kiryus långa och krokiga berättelse på en och samma plattform, vilket förstås är något som alla bör göra.

Först ut i denna samling nyversioner är Yakuza 3, och berättelsen börjar med att Kiryu försöker distansera sig från Tojo-klanen och hans tidigare liv som yakuza-medlem. Eftersom han själv har en bakgrund som föräldralös beslutar han sig för att driva ett hem för andra föräldralösa barn i det lantliga lugnet i Okinawa. Lugnet är dock inte långvarigt…