Recension: Yakuza 3 Remastered [PS4]

En av de gladaste nyheterna som dök upp under årets Gamescom var att PlayStation 4-portningarna av Yakuza-spelen som lanserades på PlayStation 3 till slut skulle dyka upp här i väst. Det innebär att du inom kort kommer att kunna spela igenom hela Kiryus långa och krokiga berättelse på en och samma plattform, vilket förstås är något som alla bör göra.

Först ut i denna samling nyversioner är Yakuza 3, och berättelsen börjar med att Kiryu försöker distansera sig från Tojo-klanen och hans tidigare liv som yakuza-medlem. Eftersom han själv har en bakgrund som föräldralös beslutar han sig för att driva ett hem för andra föräldralösa barn i det lantliga lugnet i Okinawa. Lugnet är dock inte långvarigt…

Det råkar vara så att Kiryus barnhem ligger på en attraktiv tomt som många vill åt för att få igenom en väldigt lukrativ fastighetsaffär, och där det finns pengar finns allt som oftast även ett element av organiserad brottslighet. När han hotas med vräkning börjar det bli dags för Kiryu att lufta sina knogar igen, och efter ett antal utdelade käftsmällar visar det sig mycket riktigt att både den lokala yakuza-klanen samt högt uppsatta politiker är inblandade.

När Kiryu pratar är det bäst att lyssna.

Konspirationen sträcker sig både långt och brett, och trots att spelet har en ganska långsam start så utvecklar det sig till en av de mer spännande berättelserna i Yakuza-serien. Det dräller av oväntade svängar och intressanta karaktärer, för att inte nämna de många spektakulära uppgörelserna som serien har gjort sig känd för.

Jämfört med de tidigare nyversionerna Yakuza Kiwami (8/10) och Yakuza Kiwami 2 (8/10) är detta inte en helt omgjord version från grunden, utan en mer traditionell putsning av originalspelet. Detta betyder att det i grunden är samma spelmotor, men vi får en betydligt mer angenäm presentation genom den högre upplösningen och bildfrekvensen.

Själva stridssystemet är dock precis som i originalet, och det märks väldigt tydligt vilka framsteg de senare spelen har gjort i jämförelse. I Yakuza 3 känns det inte alls lika dynamiskt och flytande, och du har inte lika många alternativ att tillgå. Det går dock att vänja sig vid förutsättningarna efter en stund, och när berättelsen börjar ta fart och de skruvade sidouppdragen börjar avlösa varandra är det inte ett lika stort problem längre.

Humorn är på gott och ont oförändrad.

Skådeplatsen för berättelsen är uppdelad mellan det klassiska Kamurocho och centrala Ryukyu. Även om Ryukyu inte är samma bubblande metropol som Kamurocho så finns det mycket personlighet och lite mer småstadskänsla där som skapar en god omväxling. Båda områdena är fullständigt fullproppade med sidoaktiveter och lustiga uppdrag, och denna nyversion har även med en del innehåll som kapades i den ursprungliga lokaliseringen av Yakuza 3.

Och när jag ändå är inne på lokaliseringen måste jag framhäva detta som det absolut bästa tillskottet i spelet. Översättningen i originalspelet är notoriskt dålig på många sätt och vis, till den grad att de till och med har valt att ändra namn på centrala karaktärer för att de inte skulle förväxlas med andra karaktärer med snarlika namn. Detta är nu åtgärdat av Segas numera mästerliga lokaliseringsteam, och det är minst sagt en befrielse att slippa gnissla tänderna i frustration när du spelar igenom berättelsen.

Allt som allt är detta ett så gott hantverk som kan göras utan att porta över spelet till nya motorn och göra om allt från grunden. Jag skulle inte tacka nej till detta, men inser också att det inte är realistiskt. Nu sitter jag bara och ivrigt inväntar Yakuza 4 och Yakuza 5 för att färdigställa Kiryu-sagan på PlayStation 4.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.