Recension: NHL 20 [PS4]

NHLPA Hockey ’93 var det första sportspelet jag ägde från EA. Sedan har det genom åren blivit väldigt mycket NHL. Det är den serien jag spelat överlägset mest av under de senaste 25 åren. De senaste åren har det dock blivit mindre och mindre, mest för jag inte känt att jag har tiden och att spelet inte har utvecklats nämnvärt. Men så blev jag erbjuden att recensera NHL 20 och tänkte att det vore kul att se hur serien gått framåt.

2007 kom EA för alltid att ändra hur vi ser på hockeyspel i och med att man skill stick. Idag tycker de flesta att det är naturligt att kontrollera skridskorna med den vänstra analoga spaken och klubban med den högra. Jag skall dock erkänna att jag aldrig riktigt har blivit vän med detta sätt att kontrollera spelare. Det lite som att spela gitarr, det är lätt att fatta grunden och klara av några ackord men vill du bli bra och kunna spela en hel låt behöver du öva och öva. Och det kommer låta dåligt innan du får in snitsen.

Samma med skill stick. Lätt att lära sig grunderna men vill du bli bra måste du öva och verkligen nöta. Ja det är coolt att se hur man kan finta och släpa pucken mellan benen för att sedan dra upp den i krysset med en backhand. Men när du inte är bra känner jag mest att det blir frustrerande. Jag provade ett par timmar med NHL 20 innan jag insåg att jag fortfarande är lika dålig och bytte till det mer klassiska styrschemat.

BIG SHOT INCOMING! som kommentatorerna gillar att skrika.

Senaste gången jag spelade NHL var 2012, och sju år senare och jag kan inte säga att jag känner mig helt borta. Snarare känns NHL 20 väldigt välbekant. Som att träffa en gammal vän man inte sett på flera år, lite fler gråa hårstrån men annars är allting sig likt. Grafiken är märkbart bättre men när jag börjar spela märker jag att ändringarna är få. Den stora skillnaden är farten. Förut var spelarna långsamma, men nu flyger de flyger fram på isen på ett tillfredsställande vis. Allt från snabba uppåkningar, droppassningar till rappa handledsskott i krysset känns precis som det ska.

Spellägen finns det gott om och EA har haft den goda smaken att låta dig välja tre stycken som hamnar överst som favoriter. Jag spelade en del Hockey Ultimate Team som är NHL-seriens kortbaserade spelsätt, men hela upplevelsen väger ganska lätt jämfört med FIFA-seriens motsvarighet. Det känns som att EA inte har satsat särskilt mycket på det och att de flesta kommer tröttna några månader in. Franchise Mode, där man äger och driver ett lag, har dock blivit rejält förnyat. Numera har du tränare som har egna filosofier och specificera en favoritspelartyp. Detta inverkar på både kemin och harmonin i laget, och överlag känns det som ett läge där jag som solospelare kan lägga ner timmar utan att ha tråkigt.

Helt klart det snyggaste hockeyspelet jag spelat.

Vill du spela online finns som vanligt EA Sports Hockey League, vilket är betydligt mer utmanande då datorn inte är någon vidare bra lagkamrat. Du har även World of Chel som fokuserar med på en arkadliknande hockey där du bygger en egen karaktär och spelar bland annat tre mot tre. Personligen upplevde jag det hela som rätt tråkigt jämfört med att spela riktig hockey.

Är jag nöjd med årets iteration? Jodå, men det känns inte som NHL-serien tagit något stora kliv framåt de sista åren, utan snarare tvärtom. NHL är som det alltid har varit, ett bra, habilt hockeyspel men inte så mycket mer.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.