Det har gått inflation i termen Soulslike och så fort ett spel är lite svårare än genomsnittet så åker termen fram. Remnant: From the Ashes förtjänar dock den genretillhörigheten då spelupplägget delar många likheter med Dark Souls. I grund och botten skiljer det sig dock då Remnant är en tredjepersonsskjutare med olika typer av skjutvapen. 

När spelet börjar, skapar du i vanlig ordning en protagonist och väljer bland tre olika sorters startutrustning. Valet påverkar endast det din karaktär har med sig från början och du kan enkelt få tag på de andra arketypernas vapen, rustning och vapenmodifierare om du vill blanda.

Du är en människa i vår värld, men den har invaderats av en växtbaserad livsform som kallas The Root. Du har tagits omhand av en liten grupp överlevare som bor i en bunker och omständigheterna gör att ni kommer överens om att hjälpa varandra.

Den interaktiva filmen är ett medium som har kommit och gått genom åren men aldrig riktigt stannat längre stunder. Viljan att kombinera film med spel har varit stor och försöken har flera gånger fått både filmentusiaster och spelintresserade att höja på ögonbrynen. Ett av de tidigare och mest kända exemplen är troligtvis arkadspelet Dragon’s Lair från 1983, men så sent som i slutet av 2018 fick streamingtjänsten Netflix stor uppmärksamhet för sin interaktiva film Black Mirror: Bandersnatch som nådde ut till en bred publik.

Erica är studion Flavourworks tolkning av genren och presenteras likt Bandersnatch som en interaktiv thriller. I filmen följer man tonårstjejen Erica Mason vars far blev mördad under mystiska omständigheter under hennes barndom. Plötsligt börjar personer med kopplingar till fadern att mördas vilket får till följd att Erica för sin egen säkerhet förflyttas till vårdanläggningen Delphi House där hennes far jobbade när han levde. Här tätnar mystiken och filmen tar fart på allvar.

Denna generation har haft många bra spel men ett av de mest oväntade för mig var Until Dawn (9/10). Jag trodde inte att ett skräckspel kunde vara så spännande och engagerade som det var, och när Supermassive Games förra året meddelade att de hade slagit ihop sig med Bandai Namco för att göra en skräckantologi såg jag fram emot mer av det goda. Nu har jag fått spela det första, Man of Medan.

Man of Medan bygger på vandringssägnen om det nederländska fartyget SS Ourang Medan som skall ha kapsejsat någonstans utanför Indonesien på 40-talet. Exakt vad som har hände är oklart då nyheter kring det hela går isär, och det finns till och med de som menar att båten aldrig har funnits medan andra menar att de hade något mystiskt i lasten. I denna tolkning följer vi fem personer som under en expedition råkar hamna på Man of Medan tillsammans men några pirater. Till en börjar handlar det om att fly ifrån piraterna men allteftersom du kommer djupare ner i båten börjar fler och fler övernaturliga fenomen dyka upp.

Likt början av vilket japanskt rollspel du kan tänka dig, startar även Headspun från den brittiska ministudion Superstring med ett fall av minnesförlust. Världen brinner, det ligger lik överallt och bakgrunden till allt elände är oklart.

Men sedan slutar likheterna. Jag ikläder mig rollen av Ted, som är chef över en avdelning väldigt viktiga individer. Tillsammans formar gruppen medvetandet som människan Theo Kavinsky totalt har tappat greppet om efter en bilolycka.

Det är nu upp till Ted och hans nattbefäl Teddy att försöka restaurera livet inuti Theos huvud så att han kan börja leva ett normalt liv igen.

När det kommer till turordningsbaserade strategispel är det många som helt befogat har rosenskrimrande minnen av Advance Wars som släpptes redan 2002 till Gameboy Advance. Flertalet studior har sedan dess försökt att återskapa magin från spelet utan att lyckas. Wargroove bryter dock den trenden och lyckas hos mig frammana både glädjeyttringar och desperation.

I kampanjläget bjuds jag på en berättelse som följer en standardmall som ändå är fullt adekvat för ändamålet. Mitt kungarike är under anfall från en odöd armé och jag tvingas fly och hitta bundsförvanter. Även om den grundläggande spelmekaniken är lika, så lyckas kampanjuppdragen bjuda på tillräckligt stor variation för att undvika att falla i repetitionsfällan.