Recension: Disgaea 4 Complete+ [PS4]

Ytterst få spel har lärt mig så mycket om sardiner som Disgaea 4. Ärligt talat kan jag inte ens komma på någon annan titel som utbildat mig i ämnet. Vampyren Valvatorez serverar dock fakta efter fakta om fisken då han är som besatt av den, och har helt lagt om sin kost från att dricka människoblod till att uteslutande äta sardiner tills han kroknar.

Som vanligt i Disgaea-serien bjuds det på mycket metahumor och ganska barnsliga skämt, men på ett skickligt sätt som får mig att fastna på kroken direkt. Allt är löjligt överdrivet och varje karaktär har helt bisarra egenskaper. Vad sägs om en manipulativ varulvsbetjänt som ständigt försöker lura sin mästare Valvatorez att dricka blod? Eller en skolflicka som besegrar hemska monster i underjorden hur lätt som helst för att hon tror att allt bara är en dröm? Nippon Ichi Software är verkliga fenor på galen humor, och allt från beskrivningar av föremål till lustiga attacker i striderna får mig att skratta högt.

De levde fina fisken, men när de tvingas tjäna under Valvatorez blir det helt andra fiskbullar.

Dras du inte in av humorn kanske de strategiska, turordningsbaserade striderna får dig att nappa. Dessa schackliknande bataljer där du möter stim med fula fiskar har verkligen ett oanat djup, mycket djupare än den nivå som sardiner simmar på. För nybörjaren kan det kännas som att man ska drunkna i den uppsjö av system som sköljer över en vid första simtagen. Men komiska lektioner och en långsamt stegrande svårighetsgrad gör att det snabbt går att haja grunderna för hur man får motståndarna att torska.

Disgaea 4 Complete+ är en nyversion av ett gammalt spel. Till ytan är det i stort sett bara en högre bildupplösning, inkluderande av nedladdningsbart extramaterial och ett par nya nätfunktioner som skiljer sig från originalet. Men dyker man djupare upptäcker den erfarna spelaren att flera smådetaljer har adderats för att ge såväl strider som menyer ett bättre flyt.

Stridssystemet och alla funktioner däromkring har polerats och vidareutvecklats alltmer för varje ny del i serien, på samma sätt som fiskespel och andra sportspel finslipas inför nya upplagor. Att utvecklarna lagt till funktioner från uppföljarna för att göra livet lättare för oss som är vana vid dessa förbättringar är därför ett väldigt välkommet inslag. Samtidigt saknas flera av de nyheter som gör Disgaea 5: Alliance of Vengeance (9/10) till den bästa delen i serien, och trots att allt rens och att alla irritationsmoment spolats ned i vasken märks det att titeln bottnar i ett åtta år gammalt äventyr.

Valvatorez har ett fiskben att plocka (en oplockad gös?) med en tidningsredaktion som han tycker är bakom flötet.

Men så har vi alla sardiner och den knasiga berättelsen som inte går att hitta i något annat spel. Valvatorez och hans betjänt är verkligen en härlig duo, och röstskådespelaren Troy Baker gör ett fantastiskt jobb med att bringa liv i denna fiskälskare. Det är bra drag i musiken, och trots att jag spelade originalet när det begav sig, är det fortfarande hur kul som helst att ge alla surströmmingar till fiender rejält med spö.

Disgaea 4 Complete+ är inte den bästa delen i serien. Men om du redan har spelat klart Disgaea 5 är det här den självklara delen att plocka upp därefter. Själv har jag redan sänkt betydligt fler timmar i den här nyversionen än jag hade kunnat ana, då jag bara inte kan få nog. Och då gillar jag inte ens sardiner.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.