Faeria är ett av flera virtuella kortspel som har tagit plats på spelkartan under senare år. Trots att det har hunnit etablera sig relativt ordentligt på de bärbara formaten sedan 2017 har vi konsolspelare snällt fått vänta på dess ankomst tills nyligen.

Spelet är utvecklat av den belgiska studion Abrakam och är utformat som en kombination av strategispel och klassiskt duell-kortspel i stil med Magic the Gathering, Yu-Gi-Oh! och Pokémon. För den som har erfarenhet av fysiska spel som dessa är det ingen nyhet att en stor del av charmen ligger i själva samlandet, men även i de intensiva strider som utgör kärnan för konceptet. Lyckas Faeria med att förmedla samma känsla?

Gudarna må leva och festa precis som människor, men har inte speciellt höga tankar om dessa. Därför blir det kalabalik i himmelriket när den gudomliga prinsessan Sakuna, lagom berusad av sake, råkar släppa in en flock av dessa varelser. Festen kommer till ett abrupt slut när människorna och Sakuna stökar till det såpass mycket att stora delar av gudarnas lagrade ris brinner upp.

Självklart måste prinsessan bestraffas och därför förvisas hon till en ö, fylld av monster. Hennes uppdrag blir att bekämpa dessa demoner samt att börja betala av sin skuld i ris genom att själv odla det. Äventyret är i full gång och jag dras omedelbart med i denna mångbottnade upplevelse.

Med knappa två veckor kvar till PlayStation 5-lanseringen är hungern nu nästan olidligt stor efter den nya konsolgenerationen. Redan nästa vecka är det dags för vissa regioner att sparka igång generationsskiftet, medan vi i Sverige tålmodigt behöver vänta ytterligare en vecka.

Det råder dock ingen brist spel spelprojekt att fördriva tiden med i redaktionen, då det har trillat in en hel del titlar på sistone. Här följer en del av vad som kommer att pågå i helgen!

Att kunna ladda om senaste kontrollpunkten efter att ha förlorat i ett spel är för det mesta ett välkommet inslag. I skräckspel förtar det däremot lite av spänningen; att bli jagad av en demon blir aldrig särskilt skrämmande när det bara är att hoppa tillbaka någon minut i sparfilen och försöka igen om skräckvarelsen skulle hinna ifatt dig.

Det problemet rådde dock thrillern Heavy Rain (7/10) bot på. Dog karaktären du kontrollerade där fortsatte berättelsen ändå, och chanserna att sätta dit mördaren minskade markant. Supermassive Games anammade snart samma mekanik på ett briljant sätt i Until Dawn (9/10), där jag nervöst satt på helspänn då minsta lilla misstag kunde få dödliga konsekvenser.

När det kommer till skräck och vad vi som individer upplever som obehagligt uppstår ofta diskussion, framförallt när det gäller skräckfilm och spel, men även i vår vardag. Många tycker exempelvis att mörker är det läskigaste som finns. Andra klarar inte av de krypande lemmarna hos insekter, och vissa blir fruktansvärt rädda på hög höjd. Det finns onekligen bredd i våra rädslor, men vad de flesta nog kan komma överens om är att atmosfär och kontext kan göra det mesta skräckinjagande.

Remothered: Broken Porcelain, som är den senaste delen i Remothered-serien, kör huvudsakligen med de klassiska skräckingredienserna i skräckspelgenren. Det är på sätt och vis upplagt som en kombination av slasherfilm och spel, vilket innebär att spelmoment varvas med videosekvenser där jag huvudsakligen får följa karaktären Jennifers nystande i sitt mystiska förflutna. Spelmomenten påminner en hel del om den gamla serien Clock Tower (framförallt del 3 i serien) där det läggs fokus på att lösa pussel och utforska miljöer samtidigt som man undviker diverse antagonister.