Recension: Remothered: Broken Porcelain [PS4]

När det kommer till skräck och vad vi som individer upplever som obehagligt uppstår ofta diskussion, framförallt när det gäller skräckfilm och spel, men även i vår vardag. Många tycker exempelvis att mörker är det läskigaste som finns. Andra klarar inte av de krypande lemmarna hos insekter, och vissa blir fruktansvärt rädda på hög höjd. Det finns onekligen bredd i våra rädslor, men vad de flesta nog kan komma överens om är att atmosfär och kontext kan göra det mesta skräckinjagande.

Remothered: Broken Porcelain, som är den senaste delen i Remothered-serien, kör huvudsakligen med de klassiska skräckingredienserna i skräckspelgenren. Det är på sätt och vis upplagt som en kombination av slasherfilm och spel, vilket innebär att spelmoment varvas med videosekvenser där jag huvudsakligen får följa karaktären Jennifers nystande i sitt mystiska förflutna. Spelmomenten påminner en hel del om den gamla serien Clock Tower (framförallt del 3 i serien) där det läggs fokus på att lösa pussel och utforska miljöer samtidigt som man undviker diverse antagonister.

Med mjukistofflorna på är det ingen som hör när jag är i farten

För någon som inte har spelat föregångaren kan Remothered: Broken Porcelain snabbt bli lite av ett frågetecken. För trots att det i början visas en sekvens över vad som har hänt i serien blir det snabbt lite rörigt. Det hoppas mellan olika karaktärer, minnesfragment, nutid, dåtid och misstänkta hallucinationer. Helt plötsligt är jag jagad av en medelålders dam som jag tror har någon anställning på värdshuset jag befinner mig i. Beväpnad med en sax förföljer hon mig runt i korridorerna tills jag lyckas skaka av henne genom att gömma mig i en koffert. Trots att damen i sig inte är särskilt skräckinjagande är jakten lite spännande, och jag uppskattar de små minispelen som dyker upp när jag ska undvika att bli upptäckt.

Miljöerna som jag utforskar är fulla med föremål som jag kan använda för att distrahera eller attackera mina förföljare, men det är inte helt väl utfört. Jag kan bara bära ett fåtal föremål men känner sällan att de behöver användas, vilket ger till följd att de ligger i drivor lite överallt. Jag kan kombinera vissa föremål med varandra för att skapa effektivare versioner av dem, men när det är lika lätt att springa förbi min fiende som det är att kasta en distraherande flaska på hen för att sen springa förbi blir det snabbt poänglöst.

I den här sortens spel är skåp ens bästa vän…tills du blir sedd

Atmosfären som ska göra spelet läskigt sitter inte heller riktigt där den ska, och små missar gör att det ibland blir mer lustigt än obehagligt. Som när jag tog mig ur min fångenskap och hör en antagonist ropa något i stil med ”she’s gone, I can’t find her” innan jag ens har hunnit flytta mig. Ljudbilden i sin helhet följer ett liknande mönster och det är svårt att avgöra till exempel om mina förföljare är precis utanför dörren eller på andra sidan huset. Likaså är det svårt att se någon logik i hur de rör sig och för det mesta kan jag utforska min omgivning utan att de stör mig något nämnvärt. Något som är extra synd eftersom jakten hade kunnat vara spelets huvudsakliga styrka.

Remothered: Broken Porcelain är ett spel med ett i grunden intressant upplägg, men det är i utförandet det brister. Det glänser till ibland, men hämmas ständigt av problem och buggar som varierar i storlek och betydelse. Det spretiga berättandet kombinerat med en otämjd ljudbild gör det förvirrande, och trots att det i teorin är spännande att bli jagad är det för enkelt och spartanskt med poänglösa föremål och lätta flykter. Kan man slipa bort spelets skavanker och putsa till dess styrkor ser jag fram emot att återvända till serien, men just nu är det något av en besvikelse.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.