Recension: Faeria [PS4]

Faeria är ett av flera virtuella kortspel som har tagit plats på spelkartan under senare år. Trots att det har hunnit etablera sig relativt ordentligt på de bärbara formaten sedan 2017 har vi konsolspelare snällt fått vänta på dess ankomst tills nyligen.

Spelet är utvecklat av den belgiska studion Abrakam och är utformat som en kombination av strategispel och klassiskt duell-kortspel i stil med Magic the Gathering, Yu-Gi-Oh! och Pokémon. För den som har erfarenhet av fysiska spel som dessa är det ingen nyhet att en stor del av charmen ligger i själva samlandet, men även i de intensiva strider som utgör kärnan för konceptet. Lyckas Faeria med att förmedla samma känsla?

Att göra den här sortens spel är troligtvis en ganska tacksam uppgift, inte för att de skulle vara mycket lättare att skapa än andra spel, utan för att de har många inslag som fungerar effektivt för att hålla spelare i ett fast och dedikerat grepp.

Med rätt sorts terräng på sin sida kan man få ett rejält övertag

Likt andra spel inom genren är det jag mot en motståndare, båda med varsin kortlek fokuserad kring olika element alternativt egenkonstruerad med en blandning av kort som spelaren själv valt ut. Det finns mängder av kort som alla är utformade efter olika regelupplägg och teman. Vissa är enkelt utformade med en kostnad, en attackstyrka och en hälsopoäng medan andra har olika grader av situationsbaserade regler och förmågor. Det de har gemensamt är att de alla har en kostnad som baseras både på energi och landområden, och det är det här som mycket av spelets strategi tar avstamp ifrån.

Som spelare kan jag varje runda skapa landområden. Slagfältet utgörs av ett antal fält som till en början är helt tomma, men allt eftersom striden utvecklas turas jag och min motspelare om att placera ut olika områden som ger oss strategiska fördelar. Många av våra kort behöver ett visst landområde för att köpas, men även för att placeras i när de väl skapas.

Det gäller därför att vara snabb med att anpassa slagfältet efter min nuvarande hand, men även för min kortlek i sin helhet. Vet jag med mig att jag har ett starkt kort som kan dyka upp framöver kan det vara fördelaktigt att förbereda landområden, men jag behöver samtidigt vara beredd på att det kanske inte hinner dyka upp. Att behöva väga för- och nackdelar varje runda blir därför viktigt, och dessutom spännande.

På slagfältet finns även ett antal energikällor utstationerade. Genom att placera någon av mina trupper i anslutning till dessa kan jag plocka på mig extra energi som blir till en stor fördel i det långa loppet. Inslaget är intressant, men jag kan känna att källornas placering skulle behöva varieras mer för att skapa större strategisk betydelse.

Eld, troll och jättar? Varför inte!

Faerias olika spellägen ger en del variation och trots att det i grunden är ett flerspelarspel, har man valt att lägga till ett kampanjläge för en spelare. Det är ett välkommet inslag och jag uppskattar framförallt att det har klämts in ”pussel-matcher” där jag på ett färdigriggat slagfält behöver klura ut olika situationer för att kunna vinna. De är oftast ganska lätta men bidrar med en utökad förståelse för de olika strategier och situationer jag kan stöta på under spelets gång.

Med inslag som snabba och intensiva strider, ofantliga mängder upplåsbart material och ändamålsenlig design är Faeria ett trevligt spel som inte kräver jättemycket strategitänk för att jag snabbt ska bli indragen i. Att gå från strider på nybörjarnivå till de lite mer avancerade slagen går dock rätt fort, och ju längre in i spelet jag tar mig, desto mer ökar djupet och möjligheterna.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.