Recension: Fuser [PS4]

När det kommer till musikspel är det få som kan skryta med en lika gedigen meritlista som Harmonix. De satte inte bara musikspel på kartan med Guitar Hero, de ligger även bakom fenomenala Dance Central, Amplitude och min personliga favorit Rock Band Blitz.

I studions senaste hit Fuser får jag prova på en karriär som DJ. På scen finns fyra skivspelare och ett imponerande musikbibliotek att mixa hej vilt, vilket resulterar i en minst sagt kreativ musikupplevelse. Varje låt är uppdelad i fyra olika spår varför det är lätt att plocka ut basgången från en låt och kombinera med sången från en annan.

Trots temat har spelet förvånansvärt lite gemensamt med diskjockeyspelet DJ Hero. Istället för att frenetiskt hamra på knappar i takt till musiken handlar det om att göra smarta val och invänta rätt tillfälle att slänga på en ny skiva. Om DJ Hero är musikspelens svar på beat ’em up-genren är Fuser definitivt dess motsvarighet till realtidsstrategi (RTS).

Det gäller att inte trampa i klaveret när publiken kommer med önskningar.

Basen är simpel och lätt att lära sig, och det låter överraskande bra när jag kombinerar dunket i Thrift Shop med bastonerna från Bad Guy och skriandet från Killing in the Name. Det är roligt att utforska nya kombinationer. Även om resultatet kan låta fruktansvärt ibland, känns det också väldigt belönande när jag upptäcker nya favoritkompositioner.

I takt med att spelet lär ut nya funktioner blir det snabbt lite för mycket att hålla reda på. Att slänga ihop trumspelande från fyra olika låtar samtidigt, justera tonart och tempo, lägga till effekter på enskilda slingor och själv plinka på ett virtuellt instrument blir minst sagt stressande.

För att minska stresspåslaget drar jag mig tillbaka till titelns Freestyle-läge. Här kan jag i lugn och ro testa nya låtblandningar utan någon som helst press. Det går även att klippa ihop små framföranden och dela dem med andra spelare, en kul och kreativ del som jag råkade fastna vid i flera timmar när jag bara skulle prova spelläget lite snabbt.

Berättelsen i karriärläget är inte helt oväntat rätt ointressant.

När jag till sist är med på noterna, lärt mig att hitta i låtbiblioteket och blivit bekväm med alla funktioner, blir sista tredjedelen av min DJ-karriär till ett rent nöje. Svårighetsgraden trappas upp rejält, publiken kommer med löjligt många önskningar och jag hoppar hektiskt mellan olika spår och funktioner, samtidigt som jag får det att låta som något jag själv vill lyssna på. Det blir riktigt roligt och utmanande.

Mindre kul får jag när kampanjen är över, och den visar sig ha ett ganska lågt omspelningsvärde. I hopp om något mer poängfokuserat med tydlig uppdragsstruktur ger jag mig in i det tävlingsinriktade flerspelarläget. Dessvärre visar det sig kännas både taktlöst och tondövt, då det har så stort fokus på att byta musikspår hela tiden att det blir hemskt att lyssna på.

Kreativt sett är Fuser däremot ett mästerverk rakt igenom. Harmonix har verkligen finstämt både designen och musikutbudet. Att det låter utmärkt när jag kombinerar majoriteten av låtlistan på alla tänkbara sätt är en bedrift i sig, vilket märks då jag kan sitta i timmar och bara leka med olika musikblandningar.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.