Att kunna ladda om senaste kontrollpunkten efter att ha förlorat i ett spel är för det mesta ett välkommet inslag. I skräckspel förtar det däremot lite av spänningen; att bli jagad av en demon blir aldrig särskilt skrämmande när det bara är att hoppa tillbaka någon minut i sparfilen och försöka igen om skräckvarelsen skulle hinna ifatt dig.

Det problemet rådde dock thrillern Heavy Rain (7/10) bot på. Dog karaktären du kontrollerade där fortsatte berättelsen ändå, och chanserna att sätta dit mördaren minskade markant. Supermassive Games anammade snart samma mekanik på ett briljant sätt i Until Dawn (9/10), där jag nervöst satt på helspänn då minsta lilla misstag kunde få dödliga konsekvenser.

När det kommer till skräck och vad vi som individer upplever som obehagligt uppstår ofta diskussion, framförallt när det gäller skräckfilm och spel, men även i vår vardag. Många tycker exempelvis att mörker är det läskigaste som finns. Andra klarar inte av de krypande lemmarna hos insekter, och vissa blir fruktansvärt rädda på hög höjd. Det finns onekligen bredd i våra rädslor, men vad de flesta nog kan komma överens om är att atmosfär och kontext kan göra det mesta skräckinjagande.

Remothered: Broken Porcelain, som är den senaste delen i Remothered-serien, kör huvudsakligen med de klassiska skräckingredienserna i skräckspelgenren. Det är på sätt och vis upplagt som en kombination av slasherfilm och spel, vilket innebär att spelmoment varvas med videosekvenser där jag huvudsakligen får följa karaktären Jennifers nystande i sitt mystiska förflutna. Spelmomenten påminner en hel del om den gamla serien Clock Tower (framförallt del 3 i serien) där det läggs fokus på att lösa pussel och utforska miljöer samtidigt som man undviker diverse antagonister.

Nu när hösten har kommit med regn och rusk i släptåg passar det lite extra bra att ta sig an de där lite läskigare spelen. För med höstmörkret kommer den där lite ruggiga känslan som verkligen kan få nerverna att gå på högvarv. Vi är flera på bloggen som älskar, förskräcks och fascineras av genren, så lagom till allhelgonahelgen kände vi för att bjuda på en lista med några av våra favoriter genom åren.

Oavsett om det är nyare titlar eller gamla beprövade klassiker har de alla en plats i våra kalla mörka hjärtan.

Nu är vi nästan snubblande nära den nya konsolgenerationen, och när Sony tillkännagav de kommande PlayStation Plus-spelen var det ytterligare en påminnelse om att det väntar en spännande månad runt hörnet. Precis som när PlayStation 4 lanserades expanderas nämligen förmånerna i prenumerationen till nya konsolgenerationen, för att ge dig nya spel att uppleva på din nya konsol.

Jag har alltid gillat både rytmspel och plattformsspel och tyckte att Mad Rat Dead såg intressant ut redan från den första trailern. I denna berättelse får du iklä dig rollen som en labbråtta, som redan under introduktionsfilmen dör under en labbarbetares skalpell.

Dock möter du snabbt en råttgud som uppfyller din önskan om hämnd och väcker dig till liv, eller kanske snarare odöd. Din vrede och hämndlystnad driver dig vidare mot äventyr i det mystiska labbet. Berättelsen drivs sedan framåt genom dialoger mellan varje bana och det bjuds på en hel del övernaturligheter och traditionella skräckreferenser.