Större delen av maj månad är nu avverkad, och tekniskt sett är sommaren runt hörnet. Men att döma av hur det ser ut utanför fönstret i skrivande stund har vi redan tagit ett skutt till hösten. Det är ju förstås inget som drar ner humöret alltför mycket när det finns gott om spel att ta sig igenom medan regnrusket pågår.

Självklart är vi nyfikna på vad som pågår ute i stugorna hos våra kära läsare, men vi börjar i vanlig ordning med redaktionens planer.

Likt många andra spelserier har äldre titlar från Megami Tensei-serien börjat dyka upp i nyslipade versioner, i det här fallet Shin Megami Tensei III: Nocturne som ursprungligen släpptes i början av 2003. Fram tills att den här titeln ursprungligen släpptes hade serien huvudsakligen varit en hit i Japan, men Nocturne innebar en liten vändning och öppnade upp för en allt större marknad i väst. Att just den här titeln nu har släppts på nytt är därför inget att fundera över. Men hur står sig ett nästan 20 år gammalt japanskt rollspel inför dagens publik?

1997 köpte jag mig en Playstation enbart för den där japanska rollspels-serien jag upptäckt fem år tidigare till Super Nintendo. Allt jag ägde var investerat i min första lägenhet och jag levde mycket enkelt för att ha råd med mitt spelintresse. Spel nummer två blev Resident Evil då mitt förtroende för japanska spel var större än både plånbok och förstånd. Efter att de galna hundarna kraschat in genom fönstret var jag både frälst och övertygad om att jag prioriterat rätt.

Sedan dess har jag troget avnjutit huvudserien och några sidospår fram till del 6 som inte riktigt föll mig i smaken. Jag blev positivt överraskad över hur Resident Evil 7: Biohazard (9/10) lyckades blåsa liv i serien och min entusiasm igen. Det har nu gått 25 år sedan det första spelet och blivit dags för den åttonde delen i huvudserien. På något mystiskt sätt har Resident Evil återigen lyckats bli mitt andra spel på en ny konsol. Och cirkeln är sluten.

Trots att tiden verkar stå still i isoleringens- och distanseringens tid, tickar timmar, dagar, veckor och månader på. Nu är vi snart i mitten av maj månad vilket innebär att hälften av 2021 snart ligger bakom oss. I spelvärlden känns det också av i och med att storspel efter storspel släpps. Självklart med en variation av mindre, men ändå fantastiska upplevelser.

I vanlig ordning tänkte vi berätta vad för spel som spelas i våra PlayStation-enheter, men sedan är vi nyfikna på hur du tillbringar helgen.

Dark Nights With Poe and Munro är det mest välkända radioprogrammet på lokalradiokanalen Radio August. Kanske är det för att paret själva donerat radios till ett antal ställen i den lilla sömniga staden August. Jag minns att jag hörde ett par avsnitt av programmet när jag försökte lösa ett mord i The Shapeshifting Detective. Jag pratade även med programmets två stjärnor för att försöka få deras hjälp. Men i spelet Dark Nights with Poe and Munro byts rollerna lite, och nu är det deras tur att vara stjärnor och försöka lösa mysterier och hjälpa folk.

Dark Nights with Poe and Munro är det tredje spelet från den lilla studion D’avekki och precis som de tidigare (The Shapeshifting Detective (7/10) och The Infectious Madness of Doctor Dekker (7/10)) är det i interaktiv film-form, men med ett par förändringar.