Vi lämnar nu snart denna intensiva vecka bakom oss och myser vid tanken på alla de timmar vi kan tillbringa inomhus tillsammans med familjen eller framför vår PlayStation-konsol. Hittills har redaktionen hunnit med att smaka på det lysande Deathloop (9/10) och det välpolerade samt action-stinna Tales of Arise (9/10).

Mängden spel som släpps, tornar upp sig likt den mängd titlar som formligen trillar in i redaktionens virtuella brevlåda. Det är ett antal spel som vi kommer att roa oss med under vår spelhelg och vi tänkte dela med oss om vad som värmer våra konsoler nu. Sedan vill vi gärna höra om dina planer.

Tales of Arise har den otroligt klyschiga rollspelsöppningen där en ung man med minnesförlust måste resa sig mot onda förtryckare och hans handlingar leder mot mer episka äventyr. Men ganska snabbt når jag insikten att det här inte är något dussinspel även om den första anblicken antyder det.

Tales-serien har blivit en riktig långkörare och det finns delar till samtliga PlayStation-plattformar. Seriens tidigare signum har varit att det funnits ett lokalt samarbetsläge som gör att du har kunnat uppleva spelen med en kompis. Tales of Arise bryter detta mönster och är en enspelarupplevelse, men samtidigt tvivlar jag på att exempelvis stridssystemet skulle vara lika bra om det hade varit designat för två eller fler spelare.

Det börjar vankas spelhöst på allvar nu, med en hel uppsjö av intressanta speltitlar som både har släppts de senaste dagarna, och en del som är bara runt hörnet. I redaktionen har vi fullt upp med att se till att vi tillhandahåller våra intryck från så många av dessa som är möjligt. Bara den gångna veckan har du kunnat läsa om allt från postapokalyptisk golf till snabba igelkottar, vilket säger en del om bredden på de många tillgängliga spelen.

Innan du får dela med dig av dina spelplaner i helgen går vi traditionsenligt igenom vad som händer på redaktionen den närmsta tiden.

SEGA:s blå igelkott har åkt en hel del berg-och-dalbana under rätt många år när det kommer till kvalitativa titlar, men en av de populärare titlarna är Sonic Colors som släpptes under hösten 2010. Spelet var en del av Sonic Teams arbete med att fokusera varumärkets riktning från dess spretiga dagsläge till en mer stilren känsla. Något det lyckades med då de flesta kritiker och fans gav Sonic Colors positiv feedback. Nu har det gått 11 år sedan dess, och det är dags att snöra på sig de röda dojorna och ge sig ut på löpbanan i Sonic Colors: Ultimate, en finslipad nyutgåva av den gamla titeln.

I spelet hämtas mycket inspiration från de riktigt gamla spelen i serien, och handlingen likaså. Doctor Eggman, eller Robotnik som han hette i västvärlden under seriens tidiga år, har byggt en nöjespark ute i rymden. En trevlig handling kan tyckas, men döljer sig något bakom hans till synes ädla handling? Sonic och hans ständiga kamrat Tails beger sig dit för att utforska saken, och snart snurrar och hoppar jag mig fram genom Eggmans olika åkattraktioner.

Att skapa unika och annorlunda berättelser i dagens kulturella sfär är nog många gånger lättare sagt än gjort. De flesta karaktärstyperna har representerats, narrativa tvister har brukats och kontexter har hanterats. Att använda sig av antropomorfiska karaktärer (djur i människoform) är inget nytt det heller, men i Clid the Snail spelar jag som en av de märkligare karaktärerna jag har sett på länge, nämligen en snigel i människoform. Om tanken av en kombinerad snigel och människa förvirrar dig, låt mig förklara närmare.

Clid är nämligen en invånare i en värld där människor, benämnda som ”jättar”, sedan länge verkar vara utdöda. Världen består av en samling samhällen där olika djurarter håller sig för sig själva så gott det går. Clid är likt resten av medborgarna i sin by en snigel, komplett med snäcka, antennliknande ögon…och ett par armar och ben. Till skillnad från resten av invånarna i byn har han en rebellisk personlighet, och det dröjer inte länge innan han blir utslängd för att ha avfyrat sitt lasergevär en gång för mycket.