Förhandstest: Elden Ring [PS5]

Det finns spelutvecklare som etsat sig fast på min intresseradar och From Software är definitivt ett av dem. Jag hade turen att komma med i det stängda nätverkstestet av Elden Ring och har hunnit utforska en del av området som var tillgängligt. Jag har fått känna på invasioner, samarbete och luriga bossar.

Redan på menyskärmen dyker den familjära känslan upp och jag tänker kanske inte helt överraskande direkt på både Dark Souls och Bloodborne. Jag väljer snabbt klassen Enchanted Knight som precis som namnet antyder känns som en riddare med magi då fokus ligger på styrka och intelligens.

En av bossarna som dyker upp i testversionen. Självklart heter han Margit.

Under min första session missade jag helt tutorial-området och först efter flera timmars spelande hittar jag dit och upptäcker en boss att öva på. På ytan känns väldigt mycket igen, både i spelkänslan och estetiken. Det som är nytt är termerna som används. Själarna har till exempel bytts ut mot runor och lägereldar har blivit förlorad elegans.

Självklart finns det också många nyheter, där det som sticker ut allra mest är ökad användning av höjder. Du överlever betydligt längre fall och kan hoppa i Elden Ring. Dessutom går det att smyga sig på fiender och gömma sig i vegetationen. Ganska snart låser du upp en häst och kan röra dig snabbt över stora sträckor.

Under mina timmar hinner jag möta sju bossar och besegra sex av dem. De bjuder på blandad svårighetsgrad, men precis som i de tidigare spelen från utvecklarna, handlar det om att lära sig att undvika fiendens attacker och att inte bli girig när det gäller den offensiva sidan. Det känns som om trollformlerna jag har fått är otroligt mäktiga och jag tror att de kommer att balanseras till spelet släpps i februari. Utan magierna hade jag sannolikt behövt betydligt mer inlärning på varje boss innan jag hade gått segrande därifrån.

De stora trolliknande varelserna är oerhört aggressiva och dödliga utan att vara några bossar.

Den öppna världen tillför en dimension som gör att jag aldrig känner att jag fastnar någonstans. Trots att en av de allra första bossarna jag stöter på och den obligatoriska draken ställer till det för mig, kan jag ändå smyga eller rida förbi och upptäcka andra vägar att komma vidare på. Det finns förstås berättelsebossar som måste besegras, men jag hittade bara en sådan i demo-versionen. Jag hittar ett kartfragment och får en tecknad, grov skiss över området jag rör mig i där köpmän och viloplatser finns utmärkta.

Varje gång jag upptäcker en ny fiendetyp fylls jag av en känsla av skräckblandad förtjusning då jag vet att det kommer att bli smärtsamt att lära sig hur den attackerar, men samtidigt en stor glädje att bygga på sin kunskapsbas och repertoar av potentiella källor till nya föremål och eftertraktade runor.

Trots lite buggar och några detaljer som känns opolerade så lämnar jag testet med en otroligt positiv känsla. Jag respekterar att de vill lämna Dark Souls-världen bakom sig, men jag har nog aldrig känt att något annat spel varit en starkare kandidat att kallas andlig uppföljare än Elden Ring till Dark Souls. Trots att spelsläppet är tre månader bort så blir det en lång väntan. Det var länge sedan jag såg fram emot ett spel så mycket som Elden Ring.

Ser du fram emot att få spela Elden Ring 25 februari?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.