Crusader Kings III är ett strategispel som utspelas under vikingatiden och medeltiden där du tar dig an rollen som med olika medel försöker förvalta och utöka ditt rike. Spelet har sandlådekaraktär och det finns inget explicit mål, utan du får sätta dina egna mål och jobba mot dem. Det är således inget traditionellt 4X-spel det handlar om utan påminner mig mer om det gamla brädspelet Diplomacy än exempelvis Civilization.

Det är ganska svårt att beskriva spelet på ett rättvist sätt, men på hög nivå handlar det om jonglera diplomati, intriger, krig och religion och att bygga en dynasti och se till att du har arvingar och nästla dig in hos rivalerna och få in arvingar i deras system också.

Nostalgi är svårt på många sätt. Dels ger det oss en omedelbar tillbakablick till ljuvliga minnen som vi glömt och dels kan det vara tveksamt förförande. Denna känsla kan triggas genom en så enkel sak som en specifik doft, en musikslinga eller en upplevelse av något annat slag. För egen del betyder nostalgi i spelsammanhang dock nu för tiden ofta känslan av att minnet trumfar verkligheten.

Med flipperspel är det dessutom ännu krångligare. För att väcka exakt rätt känslor i spelare som har bemödat sig att punga ut pengar för extramaterialet till Pinball FX3 i form av det klassiska flipperbordet Indiana Jones, krävs det en hel del. Självklart går det att applicera den här regeln på i princip vilket flipper- eller arkadspel som helst som fanns i spelhallarna under 80- och 90-talet.

Veckorna rullar på, våren är förhoppningsvis på ingång och ännu en helg är redo att fyllas med allas vår favoritsysselsättning. Är det sena utekvällar, broderi eller ping-pong han syftar på, kanske du tänker, men det är ju såklart tv-spel jag menar!

På redaktionen har vi ett antal recensionsspel i rullning, men även en del spel som vi spelar för det rena nöjets skull. Här är våra planer för de kommande dagarna:

Efter många timmar tillsammans med alkemisten Ryza i Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy (10/10), såg jag fram emot att sätta tänderna i ett nytt Atelier-spel. De kommer ju liksom titt som tätt med nya hjältar i nya världar och med lite annorlunda upplägg jämfört med tidigare titlar.

Atelier Sophie 2 är uppföljaren till Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book (8/10), vilket redan har sex år på nacken men som jag inte har hunnit spela ännu. Men precis som Jesper skrev i sin recension, krävs det sällan att man har följt serien. Detta stämmer även med The Alchemist of the Mysterious Dream, där jag efter en snabb tillbakablick landar i en helt ny värld.

Två män står utanför ett litet skjul mitt ute i en djup skog. Min kamrat menar på att skjulet är tomt, men jag ger mig in och letar runt ändå. Jag hittar inte så mycket mer än ett par batterier och lite matransoner, men det är långt ifrån ingenting. De kan visa sig vara livsnödvändiga senare. 

Efter att ha rensat skjulet ger vi oss vidare in i skogen. Allt är tyst, förutom att vi hör lite fåglar och springer förbi en övergiven hund. Människor är det ont om numera, efter att en pandemi orsakat en fullständig samhällskollaps. Städerna sägs ligga öde och ha plundrats av de sjuka, döende och det fåtalet överlevande. Vi är på väg till min hemstad, och resan dit tar oss igenom djupa skogar, öppna fält och övergivna byar.