Recension: Crusader Kings III [PS5]

Crusader Kings III är ett strategispel som utspelas under vikingatiden och medeltiden där du tar dig an rollen som med olika medel försöker förvalta och utöka ditt rike. Spelet har sandlådekaraktär och det finns inget explicit mål, utan du får sätta dina egna mål och jobba mot dem. Det är således inget traditionellt 4X-spel det handlar om utan påminner mig mer om det gamla brädspelet Diplomacy än exempelvis Civilization.

Det är ganska svårt att beskriva spelet på ett rättvist sätt, men på hög nivå handlar det om jonglera diplomati, intriger, krig och religion och att bygga en dynasti och se till att du har arvingar och nästla dig in hos rivalerna och få in arvingar i deras system också.

Strategispel med många menyer och värden att hålla reda på har historiskt varit svåra att implementera på konsoler, men här har Paradox och Lab42 gjort ett bra jobb och bortsett från några scrollande menyer och svårighet att pricka landområden och städer på kartan så fungerar det förvånansvärt bra. Det är lätt att bli överväldigad av alla alternativ och siffror som dyker upp när jag spelar och jag uppskattar verkligen tipsverktygen som du när som helst kan ta fram för att få förklaringar av termer och alternativ.

På den utzoomade kartan ser du att Sverige var ett mindre och ett delat land i den sena vikingatiden. Och rent krasst tror jag inte att namnet Sverige fanns ännu heller.

Spelets grundloop är att hela tiden se till att du har en arvinge, för om du dör utan en laglig sådan tar spelet slut. Vem som är arvinge styrs mycket av religionen och oftast handlar det om biologiska barn, även om det går att manipulera systemet och utnämna vem som ska ta över efter dig. Under tiden kan du arrangera bröllop, ta dig an skyddslingar, starta krig eller försöka lönnmörda rivaler. Medan tiden går dyker det också upp slumpmässiga händelser som du hela tiden måste ta ställning till. Det kan vara allt från att någon i ditt hov flörtar så du kan ta dig an en älskare till att dina soldater behöver övningar eller att en allierad vill att du ska gå till krig med dem.

Härskaren du kontrollerar ges också en livsåskådning som påverkar resultatet av dina beslut och som ger fördelar eller nackdelar. Om du exempelvis väljer en militärisk åskådning kommer det att vara lättare att kalla in soldater till din armé eller bli billigare att betala legoknektar, men samtidigt kan det i händelser bli ett stort stresspåslag att gå en mer diplomatisk väg. Skulle stressnivån bli för hög kan du bryta ihop mentalt och jag pushade min härskare så långt att hans hjärta stannade av stress i ett parti.

Händelser poppar upp medan åren rullar på.

Det jag älskar med Crusader Kings III är alla bisarra situationer som uppstår och de moraliska dilemman som jag måste ta ställning till. Det ger en episk känsla i mitt imperiebyggande och i många fall oväntad humor. Musiken är dessutom fantastisk och höjer stämningen markant. På minuskontot känner jag mig alltsomoftast överväldigad av alla alternativ och möjligheter och har svårt att överblicka vilka grannar jag borde bearbeta för att få in dem under mitt styre. Jag kommer på mig själv att stirra mig nästan blind på de rekommenderade åtgärderna som finns som tips och nästa strunta i att försöka vara kreativ som jag ändå vet att jag borde vara.

Jag vill gärna tycka mer om Crusader Kings III än vad jag gör och till syvende och sist blir jag mer och mer reaktiv än att försöka att proaktivt bygga något bra. Gillar du att experimentera med medeltidspolitik så tror jag att du får svårt att hitta något bättre spel, men jag blev mätt på spelet under mina timmar med det.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.