Efter att ha tillbringat fyra timmar i ett high school-gym och sett musiker efter musiker framföra sina “talanger” är Grace rätt så trött. Bandet hon är med i saknade lite inspiration och utlyste en audition för att se om någon av de som ställde upp skulle kunna skjuta till lite ny energi. Talangerna som kom var inte särskilt överväldigande. Hälften av bandet somnade och Grace är inte långt ifrån att göra detsamma. Frankie, hennes bästa vän, och de andra låter Grace ta hand om det sista, när någon släntrar in lite sent och fullständigt knockar strumporna av Grace. Dessvärre ville inte tjejen, Calliope, gå med i bandet, men kunde inte motstå frestelsen när hon hörde Grace sitta vid scenen och sjunga.

Lite senare på kvällen knackar det på Grace dörr och utanför står Calliope, skadad och i riktigt dåligt skick. Vad hon ville förblir oklart, då hon snart avlider av sina skador, och här tar Grace liv en ordentlig vändning. Någon form av mystisk kraft övergår i hennes ägo och för att få reda på vad det är kommer Grace dras in i en väv av väldigt komplexa och urtida intriger.

Det är en speciell tid som närmar sig. Juli har övergått till augusti och många av oss ser de sista av våra semesterdagar rinna förbi i allt snabbare fart. Att återgå till det vanliga lunket med arbete och ansvar känns säkert jobbigt för många, men det finns också en trygghet i att återgå till vardagens rutiner.

Har man spenderat semestern på annan ort, haft fullt upp eller helt enkelt inte haft tid att spela kanske man behöver lite motivation för att komma igång med vardagsspelandet igen. Som tur är kan vi på redaktionen komma med lite tips i form av helgens spelplaner.

De senaste åren har utvecklarna på Capcom haft spelvärlden i sin hand då de har lyckats skapa en kedja av spel som nästan alla har gått hem hos såväl spelare som kritiker. Jag tänker såklart framförallt på spelserien Resident Evil, men även på andra titlar som exempelvis Monster Hunter och Street Fighter.

Att Capcom har många glödheta spelserier innebär inte att de inte vågar prova något nytt, så varför inte göra en lagskjutare där människor i robotdräkter slåss mot tusentals dinosaurier och en maktgalen artificiell intelligens? Jag har tagit mig en tur med Exoprimal, ett spel där framtiden krockar med trias, jura och krita i en galen svängom.

Sommaren går så sakteliga mot sitt slut och semestrar och sommarlov upphör. Augusti brukar vara en förhållandevis slö månad eftersom många andra delar av världen tar semester då, men efter pandemin känns det som att släppfönstren dragits ut och att vi har både stora och små släpp varje månad oavsett tid på året.

Den här månaden har jag valt ut tre spel från oberoende utvecklare som höjdpunkterna, trots att flera storspel som Armored Core 6: Fires of Rubicon, Immortals of Aveum och Madden 24 släpps under månaden. Det fanns faktiskt ännu fler oberoende spel på min längre lista innan jag trimmade ner den till dessa tre.

Du känner säkert till den där situationen när vänner pratar varmt om spel från tidigare konsolgenerationer där du av ett eller annat skäl inte har någon personlig erfarenhet. Ibland är det svårt att finna tiden eller möjligheten att återvända till dessa guldkorn, speciellt med tanke på hur många bra spel som släpps nästan varje månad. Men ibland får jag suget att bredda mina erfarenheter och fylla ut dessa blinda punkter i min spelhistorik, även om jag är sen till festen.

Jag hade egentligen inte skänkt en tanke på att spela Dino Crisis, trots att det fortfarande finns högljudda röster på internet som efterfrågar en nyversion från Capcom, men efter en konversation med min kollega Jonny väcktes intresset alltmer. Jag hade precis lämnat över recensionskoden för Exoprimal till honom när konversationen började styras in på Capcoms tidigare äventyr med dinosaurietema. Efter ett par dagars funderande bootade jag upp spelet, och ångrar inte en sekund.