Lagom tills dess att de soliga veckorna har gått i moln och regnovädren börjat rulla in kommer nu ett nytt utbud av gratis förmåner via PlayStation Plus. Oavsett om du har hunnit spela igenom förra månadens utbud eller inte kan det vara trevligt med lite fler alternativ, framförallt eftersom semestertider hägrar för de flesta av oss. För att du ska känna dig bekväm med ditt urval inför alla lediga dagar kommer här en kort introduktion av juli månads spel.

The Legend of Heroes: Trails Into Reverie är en direkt fortsättning på The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV (9/10) som knyter ihop säcken helt för berättelserna i både Trails in the Sky, de två Crossbell-spelen och Trails of Cold Steel. Det finns här över 50 spelbara karaktärer från de nio föregående spelen och det känns nästan som en best-of-samling med så kallad fan service där du får något oavsett vilka karaktärer eller spel som är dina favoriter. Jag uppskattar bredden och variationen, men samtidigt spretar berättelsen något på grund av det.

Jag vill påstå att den största skillnaden mot tidigare spel i serien är att berättelsen inte står helt i fokus då det istället finns flera olika trådar och minnen att uppleva och även om det självklart finns en handling som knyter ihop helheten.

Föreställ dig att du är en författare. Du har gott om läsare, säljer bra och njuter av ditt arbete. Skrivandet är ditt liv. Plötsligt tas det ifrån dig, bokstavligen. Detta händer författaren Etienne Quist som efter att ha brutit mot en lag förses med ett par magiska ”handklovar”, som inte bara ger honom en 30 år lång skrivkramp utan även torterar honom om han försöker skriva något. För att ta sig ur det hela ger sig Etienne in i ännu fler olagliga aktiviteter, och en spännande berättelse tar form i The Book Walker: Thief of Tales, ett spel där berättelser staplas på varandra i ett intressant upplägg.

Även om det är väldigt fjärran minnen har Atari spelat en ganska stor roll i att slussa in mig till ett långlivat spelintresse. Det var nämligen där min resa startade som liten, när det dök upp en Atari 2600 i huset och jag fick se magin från bland annat Combat och Outlaw. Med dagens mått är det väldigt primitiva skapelser, men det var ju trots allt några år sedan.

Atari har dessutom lyst med sin frånvaro i spelbranschen ganska länge nu, men har genom den historiska återblicken Atari 50: The Anniversary Celebration markerat att de inte är färdiga med att skapa intressanta upplevelser. Även om Pixel Ripped 1978 inte är utvecklat av Atari finns det en genomgående ton och känsla som anspelar till många av de gamla klassiska spelen, både genom den grafiska stilen och med användandet av ljudeffekter.

I efterdyningarna av Hideo Kojimas demo “P.T.” som skulle fungera som marknadsföringsmaterial för ett framtida Silent Hill-spel så växte en ny undergenre inom skräckspel fram explosionsartat. Långsamma promenader genom hus som ständigt förändras, en handling som inte berättas direkt utan som kräver att spelaren upptäcker små märkligheter, reagerar och pusslar ihop berättelsen lite på egen hand.

Ett antal soloutvecklare och mindre team har försökt sig på att efterlikna P.T. i bästa möjliga mån, och ett av de första spelen som lyckats kapitalisera på den nya genren var Layers of Fear (6/10) från polska studion Bloober Team. Spelet släpptes först 2016, och fick en uppföljare 2019 som vidare förfinade de berättelsemässiga greppen. Nu har båda spelen samt första spelets extramaterial grafiskt rustats upp, flyttats över till en ny spelmotor samt fått lite nya berättelser samt en sprillans ny ramhandling som försöker binda ihop de olika avsnitten. Det är dags att skrapa på färgen i Layers of Fear och se vad som gömmer sig under ytan.