Jag är ett stort fan av Neil Gaimans böcker och hade turen att höra honom prata i kryptan under Lunds Domkyrka i samband med att Mirrormask premiärvisades under Fantastisk Film Festival för många, många år sedan. Så när ett spel beskriver sig som influerat av en av hans bästa verk – Neverwhere kan jag självklart inte låta bli att undersöka det.
Lunar Great Wall Studios kan ha tagit sig lite vatten över huvudet när de gjorde den jämförelsen, för visst finns det vissa ytliga likheter mellan Another Sight och Neverwhere, men det är så fumligt och klantigt genomfört att det nästan gör ont att spela igenom.
Fortsätt läsa Recension: Another Sight [PS4] »
Då har vi kommit till helgen där vi i regnskurar ska låtsas njuta av sommaren, där lunchdrickat blir utspätt av droppar från gråa moln och där någon stackare får för sig att vara den första att dansa runt stången.
Jag minns att jag och min son en midsommar för många år sedan byggde en midsommarstång i Minecraft. Men inte sjutton dansade våra fyrkantiga gubbar runt den. Istället hackade vi berg och sköt zombier med pilbåge – en lyckad fest tycker jag.
Men nu är vi nyfikna på vad du har i kikaren när det kommer till midsommarhelgen. Blir det något spelande?
Fortsätt läsa Vad spelar du i midsommar? »
Jag ska inte påstå att jag är väl bevandrad i massiva online-rollspel, men ett hundratal timmar har jag ändå investerat i genren. Den senaste erfarenheten stavades The Elder Scrolls Online: Summerset (6/10) och där fick jag möjlighet att besöka högalvernas fäste i den episka värld som The Elder Scrolls-serien utspelar sig i.
I den nya expansionen Elsweyr är det äntligen dags att besöka hemvisten för kattrasen Khajiit. De behöver all hjälp de kan få då ett gäng drakar har beslutat sig för att jämna civilisationen med marken.
Fortsätt läsa Recension: The Elder Scrolls Online: Elsweyr [PS4] »
När jag spelar Effie får jag lite flashbacks till 90- och det tidiga 2000-talets plattformsgiganter som till exempel Crash Bandicoot, Spyro the Dragon, Ratchet & Clank osv. Inte för att Effie är särskilt likt dessa rent estetiskt, utan för att spelet på något sätt genomsyras av den enkelhet som flera av de titlarna hade när det begav sig.
Spelet inramas av en berättelse om den lokala by-tuffingen Galand som trots sin atletiska fysik är för lat för att hjälpa en gammal kvinna i nöd. Kvinnan visar sig vara en häxa och vips så har den unge Galand förvandlats till en (fortfarande hunkig), men betydligt äldre farbror som straff. För att återfå sin ungdom beger han sig till en närliggande tempelruin i jakt på hjälp från högre makter, och det är även där jag får ta kontroll över honom för första gången.
Fortsätt läsa Recension: Effie [PS4] »
Jag har fortfarande lite svårt att hänge mig berättelserna i spelgenren visuella romaner. Det beror inte på att grafiken är dålig, handlingen är klen eller att karaktärerna är tråkiga – tvärtom!
Det som jag alltid har haft svårt för är det eviga tryckandet på X för att förmå spelet att hoppa fram till nästa sjok av text. Men nu sitter jag här med en förhårdnad på höger tumme och längtar efter nästa berättelse. Jag har spelat World End Syndrome, och trots att jag inte är klar med spelets alla alternativa slut är jag av någon anledning ändå helt frälst av denna upplevelse.
Fortsätt läsa Recension: World End Syndrome [PS4] »
Det verkar som det mesta i världen har gått snett. När jag vaknar upp är det mesta omkring mig i ruiner och jag behöver en mask som filtrerar luften för att kunna andas. Min följeslagare hinner introducera frukter som kallas ”blodpärlor” och att jag behöver dessa för att klara mig.
Jag hinner nätt och jämnt konsumera en blodpärla innan en annan grupp dyker upp och förslavar oss. Min uppgift blir nu att försöka samla in blodpärlor åt mina slavdrivare ihop med en medfånge.
Tack och lov är vi långt ifrån hjälplösa då vi besitter vampyrkrafter som låter oss svinga gigantiska vapen med lätthet. Vi beger oss ner under markytan, fast beslutna att försöka överleva uppdraget och de faror som lurar nere i mörkret.
Fortsätt läsa Förhandstest: Code Vein [PS4] »
Det har blivit dags för ett besök i de japanska rollspelens underbara värld och denna gång slungas vi in i en värld som terroriseras av bångstyriga drakar och modemedvetna häxor. Protagonisten Zephy tillhör den högt respekterade orden, kallad Den Eviga Vilans Riddare. På uppdrag av sin andlige ledare, tillika kejsare, är de i första hand häxjägare i guden Varnirs namn.
Häxor ses nämligen som roten till allt ont då de alla bär på en växande drake i sina magar. Detta kallas i folkmun drakens förbannelse då häxor i regel dör innan de hinner genomleva sina tonår då draken bryter sig ut innan dess.
Fortsätt läsa Recension: Dragon Star Varnir [PS4] »
Företaget Games Workshops olika figurspel har under årens lopp gett upphov till ett stort antal digitala spel. Då deras figurspel har funnits och utvecklats i över 40 år är det därför en djup gryta att hämta inspiration ur när det kommer till spelskapande.
Warhammer: Chaosbane tar avstamp i Age of Sigmars fantasyvärld där trollkarlar, krigare, demoner och alla möjliga sorters oknytt lever för att göra livet surt för varandra. I rollen som alvmagiker, dvärgkrigare, människosoldat eller alvisk bågskytt befinner jag mig i en tid som utspelar sig strax efter ett stort slag.
Fortsätt läsa Recension: Warhammer: Chaosbane [PS4] »