Recension: Dragon Star Varnir [PS4]
Det har blivit dags för ett besök i de japanska rollspelens underbara värld och denna gång slungas vi in i en värld som terroriseras av bångstyriga drakar och modemedvetna häxor. Protagonisten Zephy tillhör den högt respekterade orden, kallad Den Eviga Vilans Riddare. På uppdrag av sin andlige ledare, tillika kejsare, är de i första hand häxjägare i guden Varnirs namn.
Häxor ses nämligen som roten till allt ont då de alla bär på en växande drake i sina magar. Detta kallas i folkmun drakens förbannelse då häxor i regel dör innan de hinner genomleva sina tonår då draken bryter sig ut innan dess.
Redan i de inledande minuterna lyckas vår hjälte Zephy hamna i en nära-döden-situation och klarar livhanken genom att med häxassistans dricka drakblod. Med denna handling blir han sensationellt, så vitt någon vet, den allra första manliga häxan. Detta ofrivilliga sidbyte ger Zephy insyn i häxornas värld och långsamt inser han att han kanske inte tillhört den rättfärdiga sidan.
Den traditionella handledningen i början av äventyret tar hand om grunderna, men det mesta får du reda ut själv. Har du spelat japanska rollspel förr går det dock ganska snabbt att sätta sig in i vad som är viktigt.
Dragon Star Varnirs främsta innovation är kampsystemet som utspelas på en tredimensionell plan eftersom det mesta du kan stöta på verkar kunna flyga. Både du och ditt gäng med häxkompisar kan trots allt flyga och använda magi.
Du kan bara ha tre karaktärer i fältet åt gången, men det går utmärkt att byta in de andra och få understöd av avbytarna. Fysiska attacker går generellt bara att göra på den nivå du befinner dig, men magi kan fritt träffa högt, mellan och lågt.
Som spelets titel antyder möter du förstås drakar och de kan vara stora och fylla alla tre nivåerna som går att vistas på. Av detta skäl blir det viktigt att sprida ut sitt lag på de olika nivåerna och anfalla olika kroppsdelar för att nå framgång.
Ett av de viktigaste momenten för att utveckla karaktärerna är en färdighet där det går att sluka drakens essens, något som är möjligt när en drake är försvagad. Med de poäng du tillskansat dig låser du sedan upp bonusar för din hälsa, styrka, magi och rena specialförmågor i ett skicklighetsträd för varje drakessens.
Varje karaktär har också en drakmätare som fylls på när du attackerar. En full drakmätare gör att den inre draken vaknar och dina karaktärer genomgår en fysisk förvandling. Alla värden stiger temporärt och du ser mer ut som en onding än en hjälte.
Även dina fiender har en mätare som registrerar rädsla. Delar du ut tillräckligt med smisk och mätaren når sin kulmen utlöser detta gruppattacker med dina häxsystrar.
Fiender är också starka eller svaga mot olika magier och det är därför fördelaktigt att din grupp förfogar över ett varierat utbud magier från alla sex grenarna. Du kan också öka dina häxors attack och försvarsvärden genom att placera de i olika formationer över de tre olika nivåerna.
Dragon Star Varnir är ett på många sätt ganska ordinärt rollspel som inte sticker ut nämnvärt på något plan. Historiens grundpremiss att drakar föds via häxor och innan de kommer ut kan göra häxan galen, men också ger henne magiska krafter är ganska okej.
Det känns till och med som ett acceptabelt koncept för en underhållande anime-serie. Hela spelet skulle troligen gå att rakt av adaptera till en anime – allt med fåniga ljud från karaktärerna och nonsensdialoger oförändrade.
Problemet för mig är trovärdigheten. Spelet bygger upp sina karaktärers personligheter, men väljer regelbundet att bryta mot de handlingsmönster eller reaktioner som borde vara mest naturliga.
Den Eviga Vilans Riddare är en trångsynt och närmast hjärntvättad enhet som hatar häxor, men detta är inget som verkar ha färgat Zephys personlighet det allra minsta. Istället pendlar han mellan att vara tolerant, naiv och fnittrig vid fel tillfällen.
Borde han exempelvis inte vara i någon form av chock över att plötsligt vara en förhatlig häxa med magiska krafter? Att byta till de japanska rösterna lindrar, men botar dessvärre inte problematiken med spelets trovärdighet i sitt eget universum.
Du kan välja mellan tre svårighetsgrader varav de första två är för lätta och den tredje på tok för svår. Funktionen att kunna spara och snabbspara är bra, men alltför ofta hamnar jag i en situation där jag måste klicka mig igenom väldigt mycket text för att få spara.
Jodå, det går att välja att hoppa över alltihopa. Fast då det finns korn av värdefull information blandat med mycket nonsens sitter jag ofta och lider igenom det hela när jag egentligen bara vill spara.
Dragon Star Varnir är inget dåligt spel, men grafiskt känns det som ett Playstation 3-rollspel som med sina knappa 20 timmar inte riktigt motiverar ett fullpris på PlayStation 4.