PSbloggens årslista 2023: Årets överraskning

Nu har det gått några dagar sedan du förhoppningsvis överraskades med några härliga julklappar. Och få känslor kan slå att bli positivt överraskad när du känner pulsen öka, du stirrar storögt och kanske sittar och fångapar med tappad haka?

Vi har iallafall valt ut vad som överraskat oss under 2023 och är förstås nyfikna på att höra om du håller med. Om inte, så får du gärna berätta om dina överraskningar i kommentarsfältet.

9. The Last Worker

Jonny:
Det händer då och då att en eller annan samhällskommentar smygs in i tv-spel, men det är sällan de är så ärliga och tydligt uttryckta som i The Last Worker (7/10). Som enda kvarvarande människan i en anläggning full av robotar kämpade jag mot tidsbegränsningar, betygsättningar och mängder av bristfälliga paket i en framtid ingen av oss vill ha. Förutom möjligtvis de där maktgalna affärsmännen då såklart.

Fredrik:
Som en av de sista mänskliga anställda på Jüngles stora lager är vardagen för Kurt mer eller mindre alltid likadan. Hämta paket. Inspektera paket. Lämna paket. Fler och fler av hans kollegor har lämnat, eller blivit utbytta mot små flygande robotar, men Kurt har hankat sig kvar. Han börjar dock få känslan av att allt kanske inte står helt rätt till, vare sig med företaget eller världen utanför lagret, som han inte sett på ett par årtionden. The Last Worker är en intressant, fascinerande och dystopisk samtidstolkning, och inte särskilt subtilt i sin kritik mot vissa storföretag och deras arbetsförhållanden.

8. Rogue Legacy 2

Jesper:
Jag hade inte spelat Rogue Legacy (8/10) innan jag testade del två, och jag vet i ärlighetens namn inte om det behövs. En viktig faktor för ett roguelike-spel är att känna att varje omgång gör skillnad och att jag successivt blir bättre och får starkare förmågor och egenskaper med tiden som investeras. Här sticker Rogue Legacy 2 (9/10) ut, och efter varje runda får jag tillgång till fler egenskaper eller nya klasser samtidigt som det yrke som jag spelat med får erfarenhetspoäng och blir starkare över tid. Att det dessutom har en intressant värld fylld med hemligheter och utmanade fiender förstärker bara dess kort.

7. Chants of Sennaar

Jonny:
Det är ingen hemlighet att kommunikation är en av de viktigaste inslagen i det mänskliga samspelet, men likväl är det ett inslag vi troligtvis aldrig kommer att få hundraprocentigt grepp om. I Chants of Sennaar (8/10) lät utvecklarna Rundisc oss utforska språkens olika mysterier, något som var enklare sagt än gjort. En annorlunda och minnesvärd upplevelse var det i alla fall.

6. Citizen Sleeper

Fredrik:
Att vakna upp i en container på en rymdstation, lära sig att ditt sinne har blivit digitaliserat och placerat i en robotkropp och du lyckats fly från företaget som köpt sig rätten att använda dig är kanske inte något man råkar ut för dagligen, eller förhoppningsvis alls. Detta är dock den situation vår protagonist ska försöka överleva genom att bilda allianser och undvika företagets vakande öga. Citizen Sleeper är en oerhört mörk och stark berättelse i en dystopisk framtid.

5. Marvel’s Spider-Man 2

Johan:
Missförstå mig inte, jag förväntade mig inte att Marvel’s Spider-Man 2 (10/10) skulle vara dåligt på något vis. Jag fick bara intrycket av trailrar att det skulle vara ”mer av samma” på ett vis som skulle kännas lite tunt efter två starka spel. Istället smäller Insomniac Games till med en oväntat gripande berättelse och rejäla tekniska uppgraderingar som gjorde att detta kändes som både ett och två konkreta kliv framåt. 

4. Ebenezer and the Invisible World

Jonny:
Hade någon sagt till mig i början av året att jag skulle få chansen att uppleva en spelversion av Charles Dickens klassiska julsaga, komplett med rårörda lingon, spöken och onda industrimagnater skulle jag förmodligen se ut som ett gigantiskt frågetecken. Nu fick jag veta det långt senare, men det går inte att sticka under stol med att Ebenezer and the invisible World (6/10) var en av årets stora överraskningar.

3. Dead Island 2

Johan:
Efter alla turer fram och tillbaka under spelets utveckling hade jag mina tvivel om att Dead Island 2 (8/10) ens skulle släppas överhuvudtaget. När ett spel har skyfflats mellan tre olika utvecklare och startas om mer eller mindre från grunden finns det ingen logik i att förvänta sig något annat. Sen släpps spelet efter nästan tio år i limbo och visar sig vara underhållande ovanpå allt, och det är nästan en underdrift att kalla detta överraskande. 

2. Lies of P

Jesper:
När de första trailrarna av Lies of P (9/10) dök upp såg det både vackert och intressant ut, men det var först när jag fick spela det som jag förstod dess storhet. Utvecklarna har tagit sin kärlek till FromSoftwares spel, som Bloodborne (10/10) och Dark Souls III (10/10) och skapat en kärleksförklaring som trots allt tar en egen väg och kan stå på sina egna ben. Jag har tidigare känt att det är få utvecklare som kan bygga en sammanhållen värld och designa banorna lika bra som i exempelvis Bloodborne, men Lies of P lyckas med det konststycket. Den vemodiga stämningen, de spännande bossarna och utmanande strider gör det här sammantaget till årets största positiva överraskning för mig.

1. Cyberpunk 2077: Phantom Liberty

Fredrik:
Cyberpunk 2077 (9/10) hade en rätt skakig start när det släpptes, men CD Projekt Red har i bakgrunden släppt uppdateringar med jämna mellanrum, och i år släpptes version 2.0 i samband med att expansionen Phantom Liberty kom. Kontrasten mellan hur spelet känns nu och när det släpptes är som natt och dag. Bättre optimerat, helt ombalanserat i stridsväg och med fler möjligheter att orsaka totalt kaos. Dessutom är expansionen riktigt tight berättad och bjuder på ett antal helt spektakulära scener.

Vilken är din största överraskning 2023?