Recension: The Last Worker [PS4, PS5]

Att jobba och ha en anställning någonstans är för de flesta en stor del av livets gång där vi får vara en del av ett av de stora kugghjul som får våra samhällen att snurra. Det är även ett sätt att tjäna ihop till sitt uppehälle, att vara en del av en social struktur och såklart mycket mer. Många av oss trivs med yrket som sysselsätter oss, men andra trivs inte alls och och får bita ihop tills de hittar något som klaffar bättre. Kurt har tillbringat 25 år av sitt liv som anställd hos det gigantiska företaget ”Jüngle” där högt tryck från ledningen bidrar till hård konkurrens bland de anställda. Faktum är att Kurt är den enda människan kvar på ett företag i en värld som allt mer faller i bitar.

The Last Worker är ett intressant spel rent tematiskt då det ger en tydlig enorm känga till verklighetens storföretag, kapitalism som ideologi och våra nutida samhällsmönster. Att företaget i spelet heter ”Jüngle” och leds av en excentrisk man med ett påklistrat leende är inte en slump och mycket av företagskulturen och upplägget som syns i spelet påminner om riktiga förlagor. Kurts liv kretsar bokstavligt talat kring hans arbete på företaget, och han har helt tappat greppet om världen utanför med tanke på att han tillbringar tiden mellan passen i fabrikens källare. Hans enda sällskap är den lilla roboten Skew, de förinspelade meddelandena från hans chef och minnena från en förlorad kärlek. Detta ändras snart när en mystisk främling utifrån plötsligt tar kontakt.

Är det jul i fabriken ska luvan på, oavsett om man gillar det eller ej.

Spelet väver ihop två huvudsakliga inslag, dels Kurts arbetspass där jag utforskar det gigantiska lagret i jakt på produkter som ska skeppas iväg, dels tiden mellan passen där jag allt eftersom gräver i företagets hemligheter. I båda delarna är Kurt förpassad till sin futuristiska truck som svävar fram genom fastighetens mörka lokaler. Kontrollen i spelet känns aningen klumpig till och från, men i det stora hela funkar den helt okej. Kurt har ett verktyg till hands som han använder både under sina arbetspass och när han utforskar, men konstigt nog har utvecklarna valt att begränsa användandet av vissa funktioner till det ena eller det andra inslaget istället för att låta spelaren experimentera i båda. Mer om det inom kort.

Under Kurts arbetspass gäller det att på tid hämta ett visst antal paket, bedöma om de uppfyller ett antal krav och sen leverera dem till transport respektive återvinning. Paketen finns i tre olika storlekar, har en specifik vikt och får inte vara skadade – allt detta och lite till behöver stämma för att paketet ska vara godkänt och kan levereras. Med hjälp av Kurts verktyg kan jag sätta klistermärken som visar eventuella fel på lådan för att sedan köra bort och dumpa det i återvinningen. Oavsett vart paketet går får jag alltid en redovisning om vad paketet innehöll, något som blir underhållande då paketen innehåller allt från trollfigurer föreställande Donald Trump till VR-glasögon för spädbarn. Klistermärkena och bedömningen är en kul detalj men de är ett exempel på en funktion vars potential inte riktigt nyttjas fullt ut då de bara förekommer under hans arbete.

Ska man längst in i anläggningen räcker det inte med att vara månadens anställd.

Varje arbetspass betygssätts och kommenteras av den dryga direktören som snabbt avskedar dig om du inte lyckas hålla en viss standard. Under vissa pass gör utvecklarna en kul grej av det här och jag tvingas att försöka klämma in handlingar som driver spelets narrativ framåt samtidigt som jag måste hålla en tillräckligt hög nivå i mitt arbete för att bli godkänd. Det är underhållande att skugga en robot eller sabotera något samtidigt som man levererar paket och jag hade önskat att man hade haft lite mer av det tänket även i andra delar av spelet.

Att smyga runt med sin truck, undvika vakter och leta hemligheter är ganska spännande och även om det är ett ganska kort spel känns handlingen relevant och berörande. Röstskådisarna gör ett bra jobb med att förmedla karaktärernas känslor samtidigt som den stilrena grafiska stilen lyfter fram deras personlighet och spelets miljöer på ett effektivt sätt. Det är definitivt intressant att följa Kurts resa från mönsteranställd till bråkmakare är intressant, så om temat intresserar dig kan jag gott rekommendera en genomspelning.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.