Recension: TOEM [PS5]

“En bild säger mer än tusen ord”, säger ett gammalt ordspråk. Efter att ha fyllt fotorulle efter fotorulle i Toem så har jag ett par väl valda ord att säga om det svenskutvecklade indiespelet. 

Allt börjar i en liten sävlig småstad. En ungdom får en kamera av sin farmor inför resan ut i den vida världen, där hen ska uppleva fenomenet ‘Toem’ precis som farmorn gjorde i sin ungdom. Nu är ingenting såklart så enkelt som att ta sig direkt till detta mystiska fenomen, utan på vägen tvingas jag göra mellanlandningar i olika små samhällen och lära känna dess invånare.

Ekonomin i Toem verkar gå ut på att göra varandra tjänster och få stämplar i sitt pass. Med tillräckligt många stämplar på en plats får jag en fri bussbiljett vidare till nästa lilla stad. Tjänsterna jag ombeds göra involverar alltid fotografering av olika saker. En sån tur att jag fick med mig en kamera hemifrån! 

Platserna jag besöker är vackert handritade och väldigt distinkta. Ett litet skogsområde där det springer runt scouter och härjar, en idyllisk havsby med pirater och en majestätisk fyr samt en hektisk storstad är exempel på miljöer som jag färdas igenom. Alla är fyllda av liv, karaktärer och gott om objekt att fotografera. Uppdragen jag ombeds hjälpa till med varierar lika mycket som miljöerna – det kan vara någon som tappat bort sin favoritstrumpa, eller en scoutledare som ber mig fotografera ovanliga växter. 

Passar på att besöka stranden en stund

Någonstans har jag ju ett mål – jag ska få se och uppleva Toem, men det glömmer jag bort under resans gång. Det är helt enkelt för lätt att fastna för karaktärernas dagliga liv, suset och bruset i storstaden eller det vackra skogsområdet. Först när jag hjälpt alla med sina små problem känner jag mig redo att röra mig vidare till nästa plats, även om det är med lite sorg i hjärtat. Jag hade gärna stannat kvar och hjälpt till mer. 

Toem är ett väldigt avslappnande spel, det är en perfekt dos av medicin för stressiga dagar och ett bra motgift till alla våldsamma skjutspel. Med lugn, avkopplande musik, vackert visualiserade miljöer och genuint härliga karaktärer är det ett rent nöje att lunka runt i dess värld och fotografera saker.

Mormors hus, en glad mås, sjöodjur. Det finns väldigt gott om saker att fotografera.

Handlingen och karaktärsutvecklingen är kanske inte lika djup och tung som i ett snarlikt spel,  Chicory: A Colorful Tale (9/10), men båda faller in i samma nisch; de mer avskalade, introverta, introspektiva reseskildringarna. Toems mer lättsamma ton uppskattas enormt, och det erbjuder en perfekt kort stunds avkoppling från vardagen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.