Recension: Sparklite [PS4]

Den starka vinden håller nästan på att slå omkull mig och jag känner hur jag sakta förlorar kontrollen över min luftfarkost. In i det sista försöker jag reparera skeppet, men det är för sent. Det finns ingen tid till avskedsfest för min lojala robotmedhjälpare som osjälviskt prioriterar mitt välbefinnande inför den oundvikliga kraschen.

Efter en halvdassig landning med min nödkapsel börjar sökandet efter ett bra ställe där jag kan undkomma det hårda vädret. Till min stora förvåning och glädje har min robotassistent överlevt kraschen. Återföreningen får dock ett häftigt avbrott när ett stort metallvidunder suger in honom i sin glänsande kropp.

Mina desperata försök att rädda min robot är futila och plåtmonstret, som visar sig vara en titan, gör processen kort med mig. När jag vaknar upp i en sjukstuga är det med förnyad drivkraft och motivation. Jag ska rädda min robotkompis.

Världen Geodia lider av förfärliga jordbävningar och människor har därför sökt sin tillflykt till små flygande samhällen där de tryggt kan leva sina liv. Problemen med jordbävningarna går att spåra tillbaka till Sparklite; en mineral- och kraftkälla som bryts och utvinns i gruvor av Baronen och hans undersåtar.

Vår huvudperson Ada är en av de modiga ingenjörer som beger sig ner till markytan och samlar ihop vad hon kan för allas överlevnad. Det mörka hotet i horisonten står Baronen och hans gäng för. Hans motiv och slutspel är oklara. men fem platser är under sträng bevakning av hans hiskeliga titaner…

Det enklaste sättet att beskriva Sparklite, är att kalla det en hommage till Zelda. Unikt för spelet är att det krävs märken för att göra Ada mer kompetent i fält. Dessa kan du hitta eller köpa och även slå ihop för en bättre version av de ursprungliga. Slår du ihop två märken med hjärthalvor får du ett märke med ett fylligt och helt hjärta.

Självklart stiger priserna för märken snabbt, och även fältet där du fäster dina märken på när du behöver mer plats betingar en rejäl hacka. Lösningen är förstås att hamstra och spara ihop många Sparklites. När du blivit tillräckligt mäktig och plockat upp det som området har att erbjuda, kan du ta dig an titanen.

Om alla dina hjärtan förbrukas slås du medvetslös, men blir räddad av dina vänners kranklo uppe i himlen. Du förlorar egentligen bara de manicker du plockat upp, men får behålla dina sparklites, märken och föremål du lyckats låsa upp via ritningar.

Exempel på manicker och deras effekter kan vara minor, att tillfälligt kunna springa fortare och kunna läka sig själv. Sparklites är något du aldrig kan få nog av då det finns gott om saker och byggnader att låsa upp, köpa och uppgradera.

Kontrollerna har den där perfekta balansen som gör att du inte tänker på den och bara kan anklaga dig själv när något går fel. För varje avklarad bana tillkommer nya lager av problemlösning och prylar du kan nyttja för att få ut mer av platser du redan besökt.

Variationen är god och då det är såna kraftiga jordbävningar genereras nya kartor varje gång Ada blivit nedslagen i tofflorna. Nyckelplatserna kommer alltid vara med, men kan dyka upp på olika ställen från gång till gång. En del av de märken du kan utrusta visar vad utvalda byggnader ligger på din karta.

Ifall du lyckas rädda din robotassistent kan en andra spelare kontrollera hur den flyger och dess förmågor. Roboten är viktig, men det går alldeles utmärkt att kontrollera den själv.

En av spelets styrkor är att det går att spela som du själv vill. Det går både att hasta fram eller att ta god tid på dig för att inte missa något användbart.

Du väljer också själv vilka bonusar du föredrar från de märken du har till ditt förfogande. Vill du ha mer hälsa, tåla mer stryk eller ha kraftfullare attacker? Om du vill fokusera på något speciellt är det bra att anpassa vilka märken du använder.

Sparklite är en beroendeframkallande pixelpärla som duger utmärkt att avnjutas i både långa och kortare spelsessioner. Det ska erkännas att jag inte förstod hur allting fungerade i början och att det frustrerade mig.

Men så fort jag benat ut spelkonceptet var det ett sant nöje och jag hoppas att många fler kommer att ge det här spelet en chans. Finns det några saker att anmärka på? Absolut. Musiken gör sitt jobb, men hade kunnat vara mer minnesvärd.

Priserna för uppgraderingar och föremål hade inte behövt skjuta i höjden senare i spelet och känns som ett lite billigt sätt att förlänga spelupplevelsen. Det hade gått att slipa mer på skillnader i omgivningen och göra spelet lite längre.

Sparklite får mig osökt att tänka på konståkning och dans. I båda dessa konstformer är en del av utmaningen att få det de gör att se enkelt och roligt ut. Amerikanska Red Blue Games lyckas också skapa denna illusion och får spelutveckling att verka lekande simpelt. Ingen dålig bragd av en så liten studio!