Recension: Saros [PS5]

Finska Housemarque har länge varit en av de PlayStation-kopplade studior som konstant levererar bra spel. Från Super Stardust-spelen till Resogun (9/10) har de fokuserat på arkadspel med fantastiska visuella effekter. När PlayStation 5 släpptes tog de dock nästa steg med Returnal (10/10), ett spel som var på en helt annan skala än deras tidigare projekt. Med det spelets framgångar i ryggen har de modigt fortsatt sin utveckling och nu, efter lång tids väntan, är Saros äntligen här.

Saros är ett spel som omedelbart fångar mitt intresse av två specifika anledningar. Den första anledningen är mysteriet kring vad som har hänt på planeten Carcosa där spelet utspelar sig. Vad hände med människorna på Carcosa som var där för att utvinna mineralerna Lucenite? Vad var det som gjorde att företaget Solari kände sig tvingade att skicka dit Echelon IV-teamet för att undersöka det hela? Och varför är soldaten Arjun Devraj den ende som verkar kunna återfödas varje gång han faller offer för planetens monster?

Frågorna är många och Saros är kort sagt mästerligt när det kommer till berättandet, och hur händelser sakta men säkert får mer klarhet ju längre spelet fortgår. De fantastiska miljöerna doftar starkt av kosmisk skräck och förvridna statyer med groteska människoliknande varelser flirtar rejält med H.R. Giger. Tillsammans med den subtila men ack så välkomponerade musiken skapas en stämning av konstant obehag på bästa tänkbara sätt och allt detta kommer samman för att ge mysteriet kring planeten Carcosa det utrymme som förtjänas och gör det till en central del av upplevelsen.

Den andra anledningen till att jag fastnar för Saros stavas Rahul Kohli, som spelar huvudrollen som Arjun Devraj. Kohli, mest känd för iZombie och The Haunting of Bly Manor (plus en lång rad andra projekt från dess skapare Mike Flanagan) är inte bara en fantastisk skådespelare utan även en hängiven gamer. Det sistnämnda är kanske inte viktigt för en bra rollprestation men i detta fall märks hans kärlek till spel som medium tydligt då han hänger sig totalt åt rollen som Arjun. Karaktären lånar både Kohlis röst och utseende och hans gruffa stämma passar perfekt för huvudrollen och det sägs att han har varit ovanligt involverad i hur karaktären formades under utvecklingens gång, vilket märks i hans rolltolkning.

Saros lånar grunderna i sin spelmekanik från Returnal och erbjuder ett så kallat ”bullet hell”-upplägg i tredjepersonsperspektiv. Arjun rusar genom spelets gotiska miljöer med ett rasande tempo och har som mål att göra processen kort med de fiender som står i hans väg. När han själv fälls av fienden återföds han i Echelon-basen där de andra överlevande i teamet väntar. Av någon anledning är Arjun den ende som har fått denna ”kraft” och det blir således hans uppgift att utforska planeten för att ta reda på vad det egentligen är som har hänt.

Varje gång Arjun återföds har jag möjlighet att uppgradera hans färdigheter, välja nya vapen och liknande vilket gör att jag till viss del kan skräddarsy mina förutsättningar inför varje ny runda ut på Carcosa. Jag nämnde tidigare att Saros är ett spel som går fort men det är värt att understryka exakt hur snabbt det faktiskt är. Vid vissa få tillfällen får jag stanna upp och andas och lyssna på ljudloggar eller liknande men överlag far Arjun fram genom världen likt Usain Bolt med raketskor.

När en klunga fiender dyker upp gör jag bäst i att hålla mig i konstant rörelse, för om jag står stilla i mer än bråkdelen av en sekund kommer jag att ta skada, det är så nära ett renodlat faktum man kan komma i Saros. Fiendedesignen är lika delar grotesk och kreativ, med vissa motståndare som exploderar efter ett fåtal kulor medan andra tar evigheter att fälla. Och då har jag inte ens nämnt spelets bossar än. Dessa är exceptionellt designade och bjuder, likt spelet i övrigt, på en rejäl utmaning. Saros lyckas dock med konststycket att få sitt rougelike-upplägg med nya rundor att vara klart med underhållande än frustrerande.

Det känns som att Housemarque äntligen har fått tid och budget att göra spelet de alltid har drömt om. Det är större, snyggare och minst lika utmanande som något annat de gjort tidigare. Jag kanske personligen själv håller Super Stardust Delta som deras allra bästa spel men Saros är tveklöst det mest ambitiösa. Med en medryckande berättelse och en fenomenal skådespelarinsats av Rahul Kohli är Saros kanske inte en titel som tilltalar den bredaste målgruppen, men för alla som väljer att ta sig an mysteriet på Carcosa väntar en upplevelse som inte liknar något annat. Och det menar jag på bästa tänkbara sätt.