Recension: Froggy Hates Snow [PS5]

Ibland dyker det upp spel vars estetik genast väcker ens nyfikenhet, och Froggy Hates Snow var ett sådant för mig. Dess visuella stil får mig osökt att tänka på den klassiska barnfilmen ”Det Susar i Säven” (1983), och jag tog på mig recensionen med stort intresse. Man hade kunnat argumentera för att ett spel med temat snöskottning borde ha släppts under årets vintermånader, men strunt samma. Roguelike-genren gör sig bra året om, och med ett så gulligt spel som det här är det lätt att förlåta sådana petitesser.

Hos grodan Froggy och hans vänner faller snön över de pittoreska landskapen. Vintern känns alldeles för lång, och många av djuren tvingas tillbringa den i små, sparsamt möblerade värmebubblor. Idén om dvala känns avlägsen, och det är dags att göra något åt saken. Snön ska bort,och det finns en uppsjö av olika sätt att genomföra det hela på. Till en början får jag göra det den hårda vägen och gräva för hand. Det är kallt om de små händerna, och ju mer jag gräver desto snabbare sjunker innehållet i temperaturmätaren nere i hörnet. Jag måste ta mig tillbaka in i värmen en kort stund. Under tiden jag vilar upp mig tickar en hotfull timer högst upp på skärmen, och jag ger mig ut i stormen igen.

Froggy Hates Snow är som nämnt en roguelike, och således utformat för att spelas i omgångar. Under varje omgång samlar jag på mig valuta och uppfyller kriterier som låter mig låsa upp nya saker efter rundan är slut. Klarar jag mig genom en hel runda får jag extra mycket valuta och tillgängliggör dessutom fler nivåer. Balansen är riktigt bra, och jag känner tidigt en stark motivation till att låsa upp så mycket som möjligt. En omgång brukar landa på runt 35-40 minuter speltid, vilket jag skulle säga är relativt standard för genren.

Spelet går ut på att röja undan snö, samla resurser och överleva tio vågor av fiender samt en boss. Resurserna består av små färgglada och visuellt tillfredsställande stenar, mestadels dolda under den djupa snön. Efter att de har hittats behöver de transporteras tillbaka till ens lilla värmebubbla där de sedan används till att uppgradera min karaktär och utrustning. Till en början kan jag endast spela som grodan Froggy, men jag kan låsa upp fler djur genom att uppfylla olika delmål. Spelet har en väldigt trevlig stil, och karaktärsgalleriet bjuder på urgulliga små varelser som springer runt i allt från varselväst till stilrena vinterjackor. Alla karaktärer börjar med olika förmågor och utrustning, men även bonusar och nackdelar.

Det finns en uppsjö av utrustning och egenskaper man kan låsa upp, och medan vissa är till för att nyttjas i strid används andra för att underlätta snöröjning och resurssamlande. Det är en väldigt rolig mix av saker, och det märks tydligt när något har uppgraderats. Exempelvis kan jag röja undan snö med hjälpmedel som skyffel, snöslunga eller till och med eldkastare. Snön är olika tätt packad, och det behövs några av de tyngre doningarna för att komma åt de allra största ansamlingarna av resurser. Med lite flyt kan jag dessutom låsa upp extrahjälp i form av pingviner som bär resurser åt mig, en mullvad som gräver eller en uggla som markerar potentiella ställen att hitta värdefulla stenar på. Varannan minut eller så kommer det en våg med fiender, och det är efter att ha besegrat dem jag får möjligheten att välja mellan tre slumpade förmågor eller uppgraderingar.

Striderna i sig är simpla och underhållande. Ett litet slagfält skapas helt enkelt i min närhet, och jag kan inte lämna det förrän jag har besegrat samtliga fiender som traskar runt i det. Froggy och hans vänner har lite olika attackförmågor, och jag kan även välja till fler under omgången ifall jag vill bredda mitt strategiska övertag. Variationen på fiender är ganska bra, och det är med stor beslutsamhet de angriper mig med såväl närstrids- som avståndsattacker. Utmaningen kan bli övermäktig om jag inte har stärkt mina egna attackförmågor, och det blir en balansgång att förhålla sig till när jag ska välja mellan att uppgradera egenskaper fokuserade på strid eller resurssamlande.

Utöver de färgglada stenarna finns ett gäng andra hemligheter nedgräva runt om i snölandskapet. Den mest eftertraktade är en stor kista som ger mängder av gratis uppgraderingar, artefakter och resurser som hänger med mellan omgångarna. Det finns även ett antal kassaskåp som är värda att leta upp. Dessa är omgivna av unika utmaningar i stil med små hinderbanor eller pussel som behöver lösas, och det är långt ifrån riskfritt i många av fallen. Som inslag är de riktigt bra då de bryter av det annars så intensiva snöskottandet för lite välbehövd variation.

Froggy Hates Snow är ett klockrent exempel på hur obskyra premisser kan förvandlas till väldigt underhållande spelupplevelser. I det här fallet har vi dessutom en välpolerad och genomtänkt produkt vars strömlinjeformade inslag verkligen ramar in det hela väl. Nivåer och miljöinslag blir snäppet enformiga efter ett tag, men det fråntar inte spelet dess plats som en gnistrande ny stjärna på roguelike-himlen.