Att regnblöta städer utgör bra platser för blodiga skådespel och spännande äventyr är ingen hemlighet, och det är i just en sådan som Black Legend utspelar sig. En mystisk dimma har lagt sig över staden och en ondsint kult har tagit tillfället i akt och slagit klorna om samhället. I rollen som en legosoldat blir det jag och mitt gäng som får rensa upp bland slöddret och ta tillbaka staden, kvarter för kvarter.

Spelet utspelar sig under 1600-talet och dess tema ligger mer åt det realistiska hållet än det klassiska fantasy-hållet. Trots detta, stöter jag på en och annan övernaturlig varelse under mina äventyr, men huvudsakligen är det människor som ska besegras med hjälp av vapen inspirerade från verkligheten. Det känns enkelt och relaterbart på det viset, och jag slipper avancerade magier och gigantiska monster till förmån för enkla vapentekniker och lättöverskådliga fiender. Det som däremot står för en liten twist, det är användandet av alkemi.

Man skulle kunna kalla El Hijo: A Wild West Tale för en barnvänlig tolkning av Metal Gear Solid, och det i positiva ordalag. El Hijo, eller ”Sonen” som den svenska översättningen lyder, är nämligen ett spel i smygandets och förvillandets tecken där en familj strävar efter att återförenas. En son och hans mor skiljs åt i början av spelet, och det ligger på mig som spelare att återförena dem igen.

Sonen, som i alla fall jag anser vara den huvudsakliga karaktären i spelet, startar sin resa i ett kloster mitt ute i ökenlandskapet. Spelet visas från isometrisk vy och med hjälp av en fågel-kompanjon kan jag snabbt få en överblick över nivån jag ska ta mig igenom.

När jag såg en trailer för Sumatra: Fate of Yandi associerade jag direkt den grafiska stilen med Sierra On-Lines äventyrsspel som Space Quest och Police Quest, men när jag väl började spela det så påminner det mer om LucasArts spel från peka-och-klicka spelens guldålder sett till gränssnittet.

Du axlar rollen som Yandi, en indonesisk man som jobbar som skogshuggare. Hans chef känns mer som en slavdrivare än en coach och tvingar iväg Yandi till en riskzon och efter ett jordskred är han vilse i djungeln.

Äntligen är det helg igen! Våren närmar sig med stormsteg och även om vi har en del bakslag i form av kallare väder, är vi snart i april månad.

I redaktionen håller vi värmen med både recensionstitlar och annat smått och gott i skämshögarna. Här kommer våra spelplaner för helgen, sedan vill vi gärna läsa om dina!

Elias och jag har varit kompisar sedan barnsben. Vi sprang alltid runt och hittade på hyss i den sömniga lilla staden Bartow, medan mamma slet, jobbade och reste runt för att försöka fylla på lagret i stadens lilla närbutik. Men åren går och en vacker dag så är mamma inte kvar. Butiken står dock kvar, och någon måste fylla på lagerhyllorna så att befolkningen i Bartow kan klara sig. Mammans resande runt med en karavan till olika små städer får jag helt enkelt försöka ta över och göra det bästa av.

Tidigt i spelet visar det sig att karavanen överväger att lämna Bartow till sitt öde, så jag tvingas visa framfötterna ordentligt för att försöka övertyga dess ledare, Nadine, om att det fortfarande lönar sig att ta den lilla omvägen till Bartow.