Som du säkert vet händer det allt som oftast inom spelvärlden att spel inte alltid får en uppföljare så snabbt som man kanske hade önskat. Startskottet för spelserien King’s Bounty inföll 1990, men trots en massa sidospår sedan dess är det först nu som fansen av det får en direkt uppföljare i form av King’s Bounty II. Kungadömet Nostria plågas av korruption, incidenter och inbördes strider, och i vanlig ordning är det jag som spelare som ska städa upp i röran.

Det som slår mig tidigt med King’s Bounty II är den intressanta mixen av rollspel och strategispel som spelet presenterar för mig. Jag startar min resa som en av tre valbara karaktärer; en krigare, en tempelriddare eller en smådryg magiker (som jag självklart valde). Vilken strategisk/moralisk väg jag vill att min karaktär ska ta är lite flytande och det finns fyra olika kategorier att följa både när jag uppgraderar mina färdigheter, väljer vilka jag vill alliera mig med och tar beslut i spelets handling.

Ja, nu får vi äntligen njuta av äkta svenskt sommarväder med skyfall, lägre temperaturer och ett i övrigt lynnigt väderlag, precis som det ska vara. Denna växlande väderlek bjuder såklart in till längre spelsessioner framför våra PlayStation-dyrgripar.

På redaktionen har vi hunnit beta av en hel del höjdare på sistone. Till exempel gav Yuoni (8/10) Fredrik kalla kårar medan Synth Riders (9/10) fick Martin att svettas ymnigt med VR-hjämen på huvudet. Nu tänkte vi berätta om några andra spel som vi spelar i helgen, sedan är det din tur att avslöja dina planer!

Det väldigt lyckade konceptet att blanda musik med olika action-moment och leverera det i en VR-upplevelse är på inga sätt en ny företeelse och tur är väl det. Jag anser att detta är en framgångsrik kombination som alltid gör att jag känner mig hänförd, liksom ett med musiken. Och väldigt ofta slutar spelomgångarna med att jag flåsar, svettas och har hög puls.

Med föregångare som Beat Saber och Pistol Whip (9/10), är det såklart svårt att komma med något nytt. Men faktum är att Synth Riders från den amerikanska studion Kluge Interactive i sin enkelhet lyckas i det närmaste perfekt.

Weird Beluga Studio bildades i Madrid av fem vänner när de tillsammans jobbade på ett studentprojekt för sin utbildning. De döpte sitt speldemo till Clid the Snail. Projektet var så lovande att de valde att ställa upp i en talangtävling som anordnades av PlayStation 2019 och plockade till och med hem utmärkelser för bästa spel och bästa grafik. Detta ledde till att PlayStation erbjöd studenterna resurser för att kunna göra ett komplett spel att släppas på PS4 först.

I Clid the Snail är du den osannolika antihjälten Clid som lyckats med konststycket att bli förvisad och utsparkad från sniglarnas citadell. Hans enda vän och följeslagare är eldflugan Belu. Problemet är att Clid inte är som de andra sniglarna, utan istället tycker om äventyr men också är ganska grinig och excentrisk.

Jag kommer aldrig att glömma de fantastiska upplevelser som jag har haft med spel som använder musik, tystnad och miljöer för att berätta en historia. De spel som inte förlitar sig på dialog för att föra berättelsen framåt skänker en speciell känsla till fantasin och får mig personligen att ta emot mer av budskapet på något vis.

Klassiker som flOw, Flower och Journey från thatgamecompany är lysande exempel på sådana upplevelser och nu har tyska spelstudion Inkyfox tagit sig an denna känsloladdade genre för att ge oss en liknande upplevelse. När jag skriver spelstudio, syftar detta till utvecklaren Jonas Manke som skapat spelet helt själv, men som är en del av studion.