Helt plötsligt känns midsommar väldigt avlägset och vi är redan mitt inne i den svenska sommaren med allt vad det innebär. Oavsett om du fortfarande jobbar eller är ledig, har helgen kommit åter och det brukar ju innebära en del kvalitetstid framför PlayStation-konsolerna.

I veckan som har gått, har vi fått se Sonys kovändning när det kommer till PlayStation Plus-spel, vi har fått ta del av Johans upplevelser i Judgment (8/10), men också Pärs mörka framtidsvy när det kommer till FIFA-serien.

Nu återstår det bara att se vad helgen har i sitt sköte!

Det skulle vara en underdrift att säga att jag nu börjar känna mig hemmastadd i den fiktiva stadsdelen Kamurochu. Efter första anblicken via min recension av Yakuza 0 (8/10) var jag hopplöst såld på allt som Ryu ga Gotuku Studio tar sig för, och därför har deras nysatsning Judgment legat väldigt högt på önskelistan när det gäller årets lanseringar.

Tekniskt sett är det ett sidospår i Yakuza-spelvärlden, då själva skådeplatsen Kamurocho är samma kvarter som vi har bekantat oss med i flera kapitel av gangstereposet. Karaktärerna är dock nya, och så även berättarsynvinkeln.

Crash Team Racing: Nitro-Fueled är en nytappning på kart racing-pärlan Crash Team Racing från 1999. Vid tiden då originalet släpptes hade karaktären Crash seglat upp på plattformsspelens gräddhylla efter att utvecklarna Naughty Dog släppt en rad stabila titlar med honom i huvudrollen.

Crash var något av en husgud för mig under mitt tidiga spelintresse och därför gick även det ursprungliga CTR varmt på mitt Playstation när det kom. På många vis är det nu därför ett kärt återseende när jag startar upp CTR: Nitro-Fueled och börjar orientera mig i menyerna.

Högsommarvärmen har rullat över oss denna vecka och själv har jag fått en del hemska minnen från förra årets brutala värmebölja. Förhoppningsvis blir det inte lika ihållande i år dock, så att den redan högljudda fläkten i min PlayStation 4 får vila en aning.

Nu närmar ju sig helgen igen, och trots lite nyhetsstiltje efter E3-mässan finns det ju verkligen ingen brist på spel att sysselsätta sig med. Vi börjar i vanlig ordning med våra redaktionsplaner!

Få spel ligger mig lika varmt om hjärtat som Castlevania: Symphony of the Night. Den Metroid-inspirerade världsuppbyggnaden, där det vimlade av mystiska sidovägar längs kartan som inte gick att ta sig an förrän jag letat reda på nya förmågor i Draculas mystiska slott, skänkte serien en fantastisk utforskarglädje. Det var riktigt kul att återbesöka tidigare områden för att se om ens nya färdigheter kunde leda till dolda skatter och hemliga rum.

Detta i kombination med stämningsfull musik, tidlös fiendedesign och underhållande rollspelselement blev så lyckat att begreppet Metroidvania myntades, som en subgenre med titeln som största inspirationskälla.