PSbloggens årslista 2018: Årets tidsslukare

PSbloggen har en jul- och nyårstradition att sammanfatta spelåret i en serie av årslistor och 2018 är inget undantag! Under resten av året kommer du att få ta del av redaktionens tankar och känslor av spelåret som gått.

Alla har vi haft den där känslan att vi har lagt ned lite för mycket tid på ett spel, antingen kan det vara ljuva timmar som man inte vill att de ska ta slut eller så kan det vara en efterlängtad trofé som tar alldeles för lång tid att nöta. Här kommer några av redaktionen absolut största tidstjuvar under 2018, och det är en blandad kompott.

Vi är givetvis nyfikna på vad ni läsare anser vara årets största tidsslukare så använd kommentarsfältet nedan och berätta!

Red Dead Redemption 2 (PS4)

Nästan vilka kort som helst kan bli en död mans hand för den som fuskar i vilda västern.

Anton:

Fram till november hade det varit svårt att hitta en självklar kandidat till den här kategorin för mig, men Red Dead Redemption 2 (9/10) löste den knuten med ett hugg. Jag kan inte uttala mig om huruvida storyn tar lång tid att ta sig igenom, för ärligt talat har jag inte kommit så långt. Diverse underhållande minispel har stulit mina timmar till den grad att spelet efter ett 30-tal timmar fortfarande introducerar grundläggande spelmekanik.

Samtidigt har jag aldrig känt att jag drar fötterna efter mig; det finns ju så många pokerhänder att vinna, valhänta civilister att rädda, övermodiga banditer att besegra och exotiska byten att fälla. Plus det där jäkla Five Finger Fillet som jag inte ens lyckades lära mig under 100+ timmar av föregångaren men ändå vägrar att ge upp hoppet om, Bishop or bust!

Jerry:

Jag hade på förhand förväntat mig en enorm, öppen värld i Rockstars uppföljare till Red Dead Redemption. Trots dessa förväntningar visade sig den livfulla västern erbjuda tonvis av saker som jag inte ens kunde drömma om. Dryga 60 speltimmar ägnade jag åt enbart huvudstoryn, men jag har tappat räkningen av de timmar som gått åt pokerspelande och flera hundratals mil av hästridning.

Monster Hunter World (PS4)

Jag ska köpa vingar för pengarna…

Krille:

Med en betydligt mer välkomnande tröskel än sina föregångare och en helt fantastisk spelvärld utöver det vanliga, blev timmarna tillsammans med vännerna snabbt väldigt många i jakten på nästa spännande monster. Ändå känner jag mig fortfarande långt ifrån klar med spelet.

Assassin’s Creed Odyssey (PS4)

… och så uppfanns straffsparken redan i antikens Grekland.

Johan:

Vissa gånger klaffar saker bara perfekt, och precis rätt spel släpps vid precis rätt tillfälle. Detta år var det Assassin’s Creed Odyssey för mig. Jag kan inte påstå att jag tycker att det är det bästa i serien, men det erbjöd en otroligt lättillgänglig spelvärld, en charmig protagonist i form av Kassandra och en snudd på ändlös rad av äventyr. Efter cirka 75 timmar summerade jag grundspelet, men det är en tidsfråga innan det är dags för ytterligare en djupdykning för att ta mig igenom expansionerna.

The Lost Child (Vita, PS4)

Konstiga monster, änglar och demoner i en salig blandning.

Jesper:

The Lost Child (7/10) är en klassisk grottkrypare, vilket är en genre som är notoriskt känd för att sluka mycket tid, men just The Lost Child känns utformat för att stjäla din tid. Ban- och pusseldesignen tvingar dig att springa fram och tillbaka över de enorma kartorna för att dra i en spak eller hitta något föremål för att komma vidare. Fällorna är utplacerade så att du tvingas ta stora omvägar, och till och med momentet att öppna en kista är ett minispel med massor av knapptryckningar.

Dark Souls: Remastered (PS4)

Ser du de vita strecken i himlen? Det är din förlorade speltid från PlayStation 3-eran!

Martin:

Jag har en udda böjelse när det kommer till platinatroféer; antingen vill jag erhålla den inom loppet av några få timmar, eller tillbringa tresiffriga antal timmars aktivt spelande för att verkligen hedra en fantastisk upplevelse. Dark Souls: Remastered (10/10) är min första riktiga träff med kärleken som stavas From Software och när klockan stannade på cirka 140 timmar då jag låste upp den åtråvärda trofén, ville jag ändå ha mer. Efter en inverterad smekmånad på ungefär 20 timmar, kan jag inte hylla denna underbara tidsslukare tillräckligt mycket.

Sunless Sea: Zubmariner Edition (PS4)

Ja inte var det här trädet en julgran iallafall…

Fredrik:

Failbetter Games lyckas med något som få utvecklare gör – att få ett spel att bli lika spännande och fascinerande även andra, femte och tjugonde spelomgången. Sunless Sea: Zubmariner Edition (9/10) är ett permadöds-baserat utforskningsäventyr, där du som modig sjökapten ger dig ut på Havet under markytan, dit London mystiskt förflyttats. Vad är det som har hänt? Vilka mystiska krafter styr över Havet? Trots ett antal dödsfall och mycket utforskning vet jag inte, men jag vet att varje ny kapten jag skickar ut på havet kommer ha en helt annan resa än de tidigare.

Vilket spel var din största tidsslukare i år?

2 kommentarer
  1. Alestes Alestes
  2. Macke86

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.