PSbloggens årslista 2013: Bubblarlistan

Nu är det bara en dag till kvar på året, men vi håller på det bästa till sist. Först i morgon kan du läsa vilket spel som PSbloggens redaktion utser till årets bästa, men innan dess bjuder vi på några bonustitlar.

Bubblarlistan innehåller spelen som inte riktigt nådde hela vägen fram. De som vi har speciella minnen från, men som inte föll tillräckligt många av oss på läppen för att hamna på årsbästalistan. De är inte rangordnade sinsemellan, utan alla har något som lockar.

Assassin’s Creed IV: Black Flag

Black Flag är Joakims vita val – ett piratspel som slopar de uttjatade klyschorna.

Joakim: Bättre sent än aldrig. Black Flag blev spelet som till slut övertygade mig att Assassin’s Creed är en serie att bry sig om. Få spel har en så tilltalande och rolig värld att fara fram i och sättet Ubisoft närmar sig pirateran på är underbart uppfriskande. Jag älskar hur de lyckas ducka många av de värsta klyschorna och istället målar upp en trovärdig och gripande skildring av ett folk som sökte frihet och äventyr i en protest mot världens giriga och snabba färd mot mer civiliserade tider.

Bioshock: Infinite

Johan blev oändligt imponerad av Bioshock Infinite.

Johan: Från början till slut erbjuder Bioshock Infinite en stark kontrast mellan det till ytan perfekta samhället i staden Columbia och främlingsfientligheten som är resultatet av denna strävan. Även om detta faller aningen i baksätet framåt slutet gjorde detta spel djupa intryck och är något som bör testas av alla.

Brothers: A Tale of Two Sons

Han blev även förtrollad av de vackra miljöerna i Brothers.

Johan: Detta samarbete mellan Josef Fares och Starbreeze överraskade mig med en otroligt vacker miljö som matchas av en gripande historia om två bröders kamp för att rädda sin far. Spelet har också ett innovativt tänk när det gäller styrning av karaktärerna som i synnerhet är slående framåt slutet.

DmC: Devil May Cry

Sedan grät han en skvätt under DmC:s eftertexter.

Johan: Den underskattade studion bakom Enslaved: Odyssey to the West injicerade en fantastisk vitaminchock i Devil May Cry och visade att actionspel med febrilt knapptryckande också kan vara smarta. Sedan hjälper det också att ha en superb kontroll.

Grand Theft Auto V

I Trevor hittade Toby till sist en huvudperson han kunde identifiera sig med – ändå lyckades GTA V inte ta sig ändå upp på PSbloggens årsbästalista.

Toby: Rockstar levererade årets actionspel, och det med råge. Som vanligt när det gäller GTA-spelen så överdoserade jag totalt och spelade det non-stop i en vecka innan jag kroknade. Men det hindrar inte GTA5 från att vara det bästa spelet som släppts i år. Trevor må ha varit spritt språngande galen och rätt jobbig att ha att göra med, men sammantaget var berättelsen underhållande och valet av tre huvudpersoner bjöd på en spelupplevelse som aldrig gick på tomgång.

LEGO Marvel Super Heroes

Jonas har alltid drömt om att vara en fyrkantig Hämnare, i år kunde det till sist förverkligas.

Jonas: Efter besvikelse med Sagan om ringen trodde jag att LEGO-serien hade sett sina glansdagar. Sedan kom deras tolkning av Marvel, och jag fick själv se hur fel jag haft. Den öppna spelvärlden slår sina konkurrenter med råge.

Metro: Last Light

Många anklagar Fredrik för att bara spela Dark Souls. I själva verket spelar han massor av spel med gemytliga världar och trevliga möten i underjordiska miljöer.

Fredrik: Med tanke på THQ:s implosion såg framtiden för uppföljaren till Metro 2033 rätt mörk ut. Inte i närheten av lika mörk som dess tunnelbanetunnlar eller världsbild, men det kändes aldrig självklart att spelet faktiskt skulle komma ut. Nu lyckades de ukrainska utvecklarna fånga en ny utgivares uppmärksamhet under allt rabalder, och det tackar jag för. Att få återse Artyom i ett nytt äventyr var högt uppskattat. Få förstapersonsskjutare lyckas bygga upp lika tät stämning som Metro-serien och att vandra igenom dess värld med ryskt tal är en spektakulär upplevelse.

Ni No Kuni

Studio Ghibli, världens charmigaste miljöer och så förstås drakar. Inte konstigt att Joakims intresse för japanska rollspel fick sig ett uppsving av Ni No Kuni.

Joakim: Studio Ghibli och Level 5 har tillsammans skapat ett spel som väckt min kärlek till japanska rollspel till liv igen. Det må lida av många av de problem som många liknande spel gör med sina ihärdiga strider och påtvingade samlande av erfarenhetspoäng – men charmen och kärleken som genomsyrar precis varenda uns av Ni No Kuni väger ändå upp bristerna med råge.

Det var spelen som inte nådde hela vägen fram – i morgon presenterar vi årets fem bästa spel! Vilket tror du kommer att toppa vår lista?