Recension: Punch Line [PS4]

När det gäller farliga scenarion i tv-spel, är jordens undergång bland de mest återanvända inom denna dödliga kategori. Fallande asteroider har utgjort ett enormt hot i flera titlar tidigare, men i Punch Line tar termen Ragnarök en annorlunda riktning.

Spelet är baserat på en japansk anime och inleds med att en buss blir kapad av terrorister. Superhjältinnan Strange Juice blir tillfångatagen efter ett misslyckat försök att rädda passagerarna, men blir själv räddad av studenten Yuta. Han kastar sig över terroristledaren och de flyger ur bussen för att sedan hamna i floden. Yuta klarar sig från att drunkna, men när han råkar titta på Strange Juice, börjar blod forsa ur hans näsborrar och han blir medvetslös efteråt.

Efter det trallvänliga introt vaknar Yuta i en tom lägenhet och får reda på att han är ett spöke. En ande som bor i samma hyreshus har tagit över hans kropp. I det ögonblicket förstår jag att Yuta är spelets protagonist och att han måste föra samman ande och kropp igen, men problemet är att rummet är förseglat. Den mystiska spökkatten Chiranosuke uppenbarar sig och berättar bitvis, med spydiga kommentarer, hur vi ska komma tillrätta med problemet.

Scenen påminner om Akira, en betydligt bättre film än detta skräp.

Spelets 22 avsnitt har ett upplägg från en tv-serie, där varje episod har ett intro och egna sluttexter vilket ger en intressant uppdelning. Tanken bakom avsnitten är att jag ska lära känna spelets alla viktiga karaktärer, men de långa dialogerna drar ned spelets tempo radikalt. Jag får inte börja spela förrän efter en kvarts väntetid av irriterande babblande, såvida jag inte hoppar över all prat men då riskerar jag att missa viktig information. Att spela ett par episoder tar längre tid än att titta på en långfilm.

Efter ett tag kan jag börja spela, och spelmekaniken består i att jag kan se mig omkring i kvinnornas rum i något som kan liknas vid videoströmmen från en övervakningskamera. Genom att flytta objekt kan jag påverka omgivningen och förhoppningsvis leda tjejerna i rätt riktning, men jag måste akta mig för deras trosor. Yutas blick riktas automatiskt mot en kvinnas underkläder och sliter jag inte bort blicken genom att byta kameravinkel, blöder han näsblod varpå hela världen förintas av en asteroid!

Operation: Snuskig voyeurism.

Spelutvecklarnas smaklösa, perversa metoder där tjejerna exponeras som sexobjekt är patetiska. Själva pusslen är alldeles för enkla att genomföra då det tar inte mer än ett par minuter att lösa dem. Om mer tid har lagts på problemlösning istället för tramsig voyeurism, kunde resultatet blivit lite bättre – med betoning på lite. Dessutom hade jag uppskattat mer variation eftersom varje avsnitt har samma upplägg av återupprepande pussel och tråkig dialog.

Punch Line skänker mig känslor av avsky och tristess på samma gång. Det låsta galleriet där spelaren kan kolla på kvinnors underkläder, är något som får mig att undra vilken målgrupp spelet är riktat till och vilken typ av individ som tilltalas av funktionen. Den enda anledningen till att spelet inte får lägsta betyg, är den glada musiken i episodernas intron och sluttexter. Men jag tänker ändå sätta en stor varningstriangel på detta hutlösa skräp.

Ett svar
  1. Quint Quint

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.