Recension: MXGP3 [PS4]

Att vara en inbiten arkadspelare när det kommer till racingspel är något jag oftast njuter av, till och med när jag står öga mot öga med ett bil- eller motorcykelspel av simulatorkaraktär. Ofta kan jag se nyanser av racing som jag inte tidigare har upplevt och även om min karriär i dessa spel än så länge är ganska kort, antar jag gärna nya utmaningar.

Denna gång handlar det om MXGP3 med undertiteln ”The Official Motocross Videogame”; en serie spel som fullständigt gått mig förbi. Jag tar på mig hjälmen, glasögonen och väljer att representera Husqvarna i min kommande, svajiga framgångssaga bland grus och gegga.

Det första som slår mig när jag gjort val av motorcykel, karaktär och sponsor är att spelet ser gammalt ut på något sätt. Menyerna känns oinspirerade och de förändringar jag kan göra på min karaktär känns onödiga eftersom jag i princip aldrig kommer att få se honom utan skydd och hjälm. Laddningstiderna slår mig direkt som påtagligt långa och utdragna.

Regn och gyttja; vardagsmat i motocross-elitens värld

Regn och gyttja; vardagsmat i motocross-elitens värld

När min valda motocrossbana är färdigladdad och jag äntligen står på startlinjen med en drös medtävlare, upplever jag grafiken som ganska hygglig. Ljudet av min Husqvarna sprider smutsig glädje i mig och jag längtar efter att få skvätta kaskader av grus på mina motståndare.

Tyvärr är motståndet av betydligt högre rang än mig, vilket är förståeligt då jag precis startat min resa mot prispallen. Det blir inte bättre än att det blir jag som får vara mottagare av gruskaskaderna, även om grafikmotorn inte fokuserar på att generera smuts utan snarare ser till att ge en bra bild över banan.

Efter några tävlingsomgångar har jag lyckats memorera de viktigaste delarna av banan som jag kör på och lyckas faktiskt gå i mål bland de tre första. Självklart börjar inlärningsprocessen om på nästa nivå men jag upplever det som ganska givande att nöta banorna flera gånger. Åtminstone ett tag.

Efter några sittningar med MXGP3, känner jag att mitt intresse för spelet försvagas kraftigt. Jag antar att det har att göra med att jag egentligen inte är intresserad av denna typ av motorsport, men samtidigt borde spelet locka fler spelare än de inbitna entusiasterna tycker jag.

Ur vägen! Nu är det jag som drar fördel av gummibandet!

Ur vägen! Nu är det jag som drar fördel av gummibandsmekaniken!

Styrningen är överlag bra och känns responsiv, även om jag har svårt att greppa hur jag ska få till sladdarna ordentligt. Väldigt ofta brakar jag in i höbalar eller skyltar istället för att slänga min motorcykel i en vid båge runt en kurva. Mina motståndare har dock inga problem med att ta kurvorna perfekt, varv efter varv. Det slår mig att den artificiella intelligensen kanske inte är av toppkvalitet, eftersom mina motståndare kör loppen helt utan inspiration eller variation.

Banornas fysiska hinder ställer dock till det rejält för mig, gång efter annan då jag titt som tätt råkar ut för hysteriska grafikbuggar när jag till exempel försöker ta en kurva för snävt, köra över en liten grushög och därefter flyga högt upp i luften. Det är roande första gången jag råkar ut för det, men så snart jag inser att jag tappar fem till tio placeringar på grund av missödet, blir jag istället irriterad.

MXGP3 är ett trevligt motocrosspel, speciellt för entusiasten av sporten och särskilt om du tycker om att finjustera din hoj och nöta banor för att skala av några sekunder på din bästa tid. För mig som gillar racing som lutar mer åt arkadstilen, klaffar det dock inte helt och hållet. Jag uppskattar känslan av äkthet som infinner sig när jag äntligen tar en kurva perfekt, men blir irriterad varje gång jag råkar på något av småfelen i banorna.

Kommentera