Recension: Dark Souls Remastered [PS4]

Utvecklarna From Software lade upp grunden för åtta år sedan med ond, bråd död och utforskande i Demon’s Souls. Två år senare fick studion ett enormt genombrott, när den spirituella fortsättningen Dark Souls gjorde stor succé med dess koncept, vilket i sin tur medförde två uppföljare.

Nu, sju år efteråt, får PlayStation 4-ägare möjligheten att besöka Lordran och ge sig ut på äventyr i nyutgåvan Dark Souls Remastered.

Jag får börja att skräddarsy min blivande stridskämpe innan mina första steg i detta enorma rollspel. Det finns flera valbara klasser och eftersom de har olika attribut, får jag tänka noga om en svärdviftande riddare passar mig bättre än en mäktig magiker.

Efter den starka inledningen om Gwyns kamp mot drakarna, börjar mitt äventyr i en fängelsehåla innan jag drar vidare mot Lordran och frizonen Firelink Shrine. Det dröjer inte länge förrän jag får ta del av spelets aggressiva motstånd, när jag råkar gå till en kyrkogård och blir hackad i bitar av ett par skelett.

Take this hammer, take it to the Captain!

Mitt starka driv att utforska de olika områdena i Dark Souls Remastered väcker min nyfikenhet, samtidigt är jag på helspänn eftersom faror lurar överallt. Fienderna vill mig allt annat än väl vilket ofta leder till intensiva strider. Även om jag förlitar mig på mina stridstekniker och snabba reflexer, kan jag bli dödad snabbt vid minsta felsteg. Den aggressiva utmaningen höjer pulsen och varje fiende har placerats perfekt i hela Lordran. Om motståndet blir för starkt, kan jag ta hjälp av ett par spelare online och det är extra praktiskt när en av spelets färgstarka bossar dyker upp.

Bossarna är extremt stridslystna och bjuder på några av de mest häpnadsväckande bataljer jag har tagit del av. Den stora glädjen av att besegra en boss som dödat mig flera gånger är en stark belöning i sig, men de gåvor jag får efteråt gör verkligen striden värd mödan.

Omgivningarna är vackra att beskåda när jag får en trygg stund att vila, men den största bedriften ligger i den spektakulära ljussättningen. Rustningarnas krom ger en fin glans och det är en fröjd att koppla av vid en förtjusande lägerelds röda eldslågor.

Om jag samlat tillräckligt med själar kan jag gå upp i nivå vid en bonfire genom att välja något av exempelvis hälsa, uthållighet eller olika varianter av styrkor. Med själarna kan jag också reparera slitna vapen och även förstärka dessa, vilket kommer till pass inför svårare utmaningar. Om jag dör, går mina insamlade själar förlorade men jag kan återhämta dom vid mordplatsen såvida jag inte dör igen, då dessa själar försvinner för evigt.

En välkänt ”spelet slut”-bild.

Dark Souls Remastered är ett fenomenalt äventyr och jag anser att detta är bästa delen i den mörka trilogin. Spelet är en förträfflig kombination av rollspel, äventyrslysten utforskning och en oförlåtande svårighetsgrad som får mig att slita mitt hår. Den sammansvetsande kontrollen och stridernas tempo är utmärkande, även om det sistnämnda får känna sig besegrat av Bloodborne (10/10).

Om du är nybörjare och vill ta första klivet i Souls-spelen, rekommenderar jag tveklöst att du ska börja med detta mästerverk. Men var förberedd på att du kommer att dö många gånger.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.