Veckans fråga: Vilket spel har du blivit positivt överraskad av?
Som spelare har vi alla våra favoritspel, genrer och preferenser. Vissa av oss är djupt förälskade i Souls-serien, andra tillbringar otaliga timmar med att plocka prestige efter prestige i Call of Duty-serien. Det är lätt att fastna i gamla spår, att bli lite trångsynt och kanske inte våga vidga sina genrevyer.
Det finns en oerhörd bredd av spel att njuta av, och alla spel kanske inte passar oss alla. Men finns det något spel/genre du inte trodde att du skulle tycka om, och som du sedan blev positivt överraskad av?
Fredrik fastnade i Eorzea
Allt började när jag (som något av en Final Fantasy-fantast) åkte på att recensera Final Fantasy XIV: A Realm Reborn till PlayStation 3. Jag hade länge undvikt MMO-spel, då jag ansåg att de var ett gigantiskt spill av tid – varför spela någonting som aldrig tar slut, och som dessutom kräver att jag samarbetar med andra människor? Det hade ju nog av med på jobbet. Spel skulle ju vara en avslappning, en eskapism där omvärlden inte var en faktor.
Med Final Fantasy XIV kom 30 dagars fri speltid. När den började närma sig sitt avslut kände jag mig inte alls klar med spelet, men omvärlden kom och sade ifrån. Det dröjde lite mer än ett år, och ett generationsskifte, innan jag kunde plocka upp spelet igen. Hittills har jag tydligen lagt ner 57 dagar, 22 timmar och 18 minuter. (Tack /playtime). Jag har lärt mig en hel del om mig själv, och om andra. Lärt känna en hel del väldigt trevliga människor och helt enkelt haft det väldigt roligt. Att hänga på teamspeak, snacka skit med polarna i mitt gille och hjälpa nya spelare är helt enkelt något jag försöker hinna med på en daglig basis, och det utan att det känns som ett jobb. Det är snarare ett rent nöje.
Jesper blev besatt av Guitar Hero
Det var tidigt 2007 och en firmafest på mitt dåvarande jobb. Festkommittén hade riggat upp en PlayStation 2 och kopplat in en ljudanläggning och satt upp lite spotlights och en projektor. Där fanns två gitarrkontroller och de två första Guitar Hero-spelen. Min allra första låt blev I Love Rock’n’Roll på lättaste svårighetsgraden och jag blev helt såld. Under kvällen hann jag avancera till Medium och imponerades stort av en kollega som rev av låtar på Expert.
Jag förbokade Guitar Hero III: Legends of Rock för PlayStation 3 och insöp alla förhandstittar och låtlistor jag kom över. Min hunger efter trean var så stor att jag köpte PlayStation 2-spelen och en kontroll för den med. Sedan dess har jag köpt samtliga spel i Guitar Hero-serien även om nyhetens behag och suget har mattats. Den besatthet jag kände inför serien för snart tio år sedan överraskade mig och har senare bara bubblat upp för spel jag redan på förhand visste att jag skulle bli pepp inför.
Johan lärde sig tjusningen i att samla själar
Jag är en person som har ganska lite tålamod och jag har dessutom en tendens att vara en riktigt dålig förlorare. Med denna kombination av personlighetsdrag kände jag att jag förmodligen inte skulle gilla Demon’s Souls och Dark Souls på grund av det fundamentalt utmanande upplägget i dessa spel. När jag fick uppgiften att recensera PC-versionen av Dark Souls var jag dock tvungen att kämpa mig igenom denna uppförsbacke, och nu i efterhand ångrar jag inte en sekund.
Jag har fortfarande inte mycket bättre tålamod eller temperament, men jag har åtminstone fått upp ögonen för en av de bästa spelserierna som någonsin har skapats.
Har du något spel eller genre som du inte trodde du skulle fastna för?
Skulle nog säga att Darksiders ligger väldigt högt upp på min lista över positiva överraskningar.
Hade ju läst en del kommentarer som jämfört det med Zelda innan jag provade det, men det har man ju hört förr. I början av spelet kändes det dessutom mest som en halvsvag God of war-kopia men ju längre in i spelet jag kom och mer saker jag låste upp desto mer fastnade jag för det och efter ett tag så kändes det nästan som ett bättre ”Zelda spel” än de flesta faktiska Zelda-titlarna jag spelat den senaste tiden 🙂
Hitman-utvecklaren IO Interactive släppte Freedom Fighters 2003, och jag prövade på demot som jag inte alls gillade (kommer inte ihåg varför, men det lämnade ett väldigt besviket intryck). Något år senare så såg jag spelet bland rea-högen, och tänkte att jag kanske skulle köpa det trots allt. Något jag inte alls ångrar, för när jag spelade det så var det så jäkla skoj! Plus det oerhörda bra soundtracket var ju väldigt trevligt också. Och sen dess så har jag spelat igenom det ett flertal gånger.
Nier var en annan trevlig överraskning. I stort allt som Square och Enix släppte till SNES, PS1 och PS2 var helt suveräna men på senare år så har Square Enix sjunkit i mina ögon och det mesta dom släpper nu för tiden känns ganska ointressant (bortsett från en del spel som kommer från uppköpta Eidos). Nier verkade från början gå samma väg, men oj vad fel jag hade, vilket fantastiskt spel! Ser verkligen fram emot PS4-exklusiva Nier: Automata och hoppas att första Nier släpps till PS4 också.
Håller med om freedomfighters ovan. Tyckte också att total war skaparnas arkadspel total warrior:Spartan till ps2 var oväntat kul.