Veckans fråga: Vilket är ditt pinsammaste spelminne?

Vi försöker alltid utveckla PSbloggen.se till något bättre och till något som ni tycker bättre om. Därför gick jag tillbaks och tittade på statistiken över de mest besökta sidorna och fann att veckans fråga faktiskt var välbesökt, så vi tänkte därför prova och se om ni fortfarande tycker om dessa typer av inlägg.

Först ut är frågan om den mest pinsamma spelupplevelsen du har haft – antingen något som har hänt dig eller som du varit anledningen till att det hänt. Vi föregår såklart med gott exempel och låter Martin, Andréas och Toby berätta om sina pinsammaste upplevelser, och vi är supernyfikna på att höra vad ni läsare har varit med om!

Martin fick ett biljardrelaterat vredesutbrott – iklädd ett pimpat headset

Alltså!!! Missar jag det här skottet, blir jag så arg att jag äter upp min handduk!

Alltså!!! Missar jag den här stöten blir jag så arg att jag äter upp min handduk!

Jag kommer nog aldrig glömma när jag satt och spelade Pure Pool (8/10) inför min recension. Jag gillar skarpt mitt Sony Pulse Wireless Headset – ljudet är väldigt bra i de lurarna och jag uppskattar verkligen den inbyggda mikrofonen. Däremot får jag ont i huvudet av bygeln som ligger mot hjässan, och lösningen på problemet den här kvällen var en handduk som jag vek några gånger och lade mellan bygeln och huvudet.

I spelet hade jag avancerat i rankerna och låg ganska högt i amatörligan. Mina motspelare blev tuffare och tuffare, och de var faktiskt så duktiga att de började ge mig ordentligt med stryk. Jag blev mer och mer irriterad under kvällens gång och till slut brast det. Jag blev så arg att jag började slå mig själv på benen varje gång jag missade en boll.

Resultatet lät inte vänta på sig utan efter några missar kom min fru in i rummet där jag satt och spelade – jag hade väckt henne! Hon frågade sömnigt vad jag håller på med och sen ser jag att hon tittar länge, länge på min huvudbonad innan hon vände sig om utan ett ord och gick och lade sig igen. Morgonen därpå kände jag att det hela var absurt pinsamt och till slut satt vi och skrattade gott åt allt. Jag måste ha sett bra dum ut den där kvällen!

Andréas kastade sig ut ur planet vid fel tillfälle

Bild på flygplan som tappar vinge.

Ibland är det läge att hoppa. Här på grund av autentisk amerikansk ingenjörskonst.

Bortgörningar förstärks som så mycket annat av den hur offentliga de är. Därför räknar jag inte så tungt det där tillfället när en vild utknuffningbatalj i Ice Climber fick en soffa ute i verkligheten att rasa ihop – alla inblandade faller lika långt. Jag spelar inte mycket online, men när det händer så råder ändå ingen brist på material som om det vore verklighet raskt hamnat i ”folk som slår sig”-tv på bästa sändningstid i de sämsta kanalerna.

I Grand Theft Auto V roffade åt mig det stora planet (under den ständiga övertygelsen om att jag är den bäste piloten) vid uppdraget som går ut på att säkert flyga över halva kartan. Eftersom allt är så sömnframkallande långsamt så glömde jag att det underlättar intaxningen om man fäller ut landningsstället. I sistaminutenpaniken att komma på den saken blandade jag dessutom ihop knappen för stället med den att gå ur fordonet, så planet dundrade nu fram gnistrande längs landningsbanan samtidigt som min karaktär försökte sig på världens längsta kullerbytteförsök. Lustigt nog kanade planet ändå exakt fram på den gula markeringen och jag kände mig trots allt egentligen extra nöjd, där från andra sidan. ”Good job ace!” Yes, indeed.

Detta demonstrerade åtminstone vikten av utvilade piloter. Kontentan är alltså att aldrig flyga med Ryan Air … eller mig.

Toby gick åt fel håll i Dark Souls – dog envist gång på gång

Så här bra gick det inte när det begav sig.

Så här bra gick det inte när det begav sig.

Det var annandag jul 2011 och jag tänkte spela Dark Souls för första gången på riktigt. Vi var hemma hos min storebror och mina föräldrar var på besök och ville titta på (av någon outgrundlig anledning har de alltid tyckt om att titta på när andra spelar spel). Men när jag kom till Firelink Shrine i början visste jag ju inte var jag skulle, så i stället för att gå upp mot Undead Burg klampade jag mig fram till kyrkogården mot katakomberna.

Erfarna spelare vet ju bättre än att slåss mot skelett utan ett heligt vapen, men jag var ju nykomling och fattade inte varför de sabla skeletten återupplivades gång på gång. Jag trodde att det berodde på att jag inte riktigt fått grepp om kontrollerna. Så jag dog, vaknade upp vid eldstaden och sprang tillbaka för att dö igen … och igen och igen och igen.

Inledningsvis konstruktiva kommentarer som ”Men du måste ta skydd bakom gravstenarna, annars dödar skeletten dig! Tajma dina attacker! Sluta dö hela tiden!” byttes snart ut mot rena dissar. Min ärade mor försökte vara uppmuntrande genom att säga att det var som att titta på en äventyrsfilm, men det hjälpte föga när min pappa svarade: ”Ja, en treminuterssekvens på repeat där hjälten gör bort sig och dör”. Tack farsan.

Jag rörde inte spelet på nästan två år efter den förnedrande upplevelsen. Nu tog jag visserligen min Platinum-trofé i Dark Souls nyligen, så det känns inte lika jobbigt längre. Men jag vet i alla fall nu att jag valde fel spel att visa upp.

Så, vilket är ditt pinsammaste spelminne?

2 kommentarer
  1. Thomas Thomas
  2. Thomas Thomas

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.