Recension: Pure Pool [PS4]

Det måste vara mer än tjugo år sedan jag tillbringade kvällarna krokigt böjd över ett biljardbord med en välkritad kö i händerna. Visst har det sedan dess blivit någon timme i en biljardhall då och då men inget som kommer i närheten av den hängivenhet jag hade för sporten förr i tiden. Tack vare Pure Pool från VooFoo Studios har jag fått återuppleva minnena av sena biljardkvällar, dock utan mina barndomsvänner denna gång.

Till att börja med måste jag erkänna att jag verkligen uppskattar den avskalade känslan som det här spelet formligen lyser av. Borta är kraftmätare, precisa inställningar för att skruva bollen och möjligheten att se bordet rakt ovanifrån. Istället bjuder utvecklaren på en verklighetstrogen upplevelse där man visserligen kan gå runt bordet för att kontrollera bollarnas position men (som i verkligheten) kan man inte sitta i taket för att få en strategiskt överlägsen vy. Jag kan fortsätta att berätta om hur välbalanserade de analoga styrspakarna känns för att ställa in skruvar och kraften i själva stöten men det jag egentligen förundras över är hur naturligt och äkta spelet känns.

Till en början presenteras spelaren endast med ett biljardbord med den klassiska uppställningen av femton bollar upplagda i ett triangulärt mönster. Det är fritt fram att spränga, skruva och öva upp sig inför de utmaningar som kommer. Det finns dock en naturlig väg framåt i spelet genom olika tävlingar i biljard där de klassiska spelsätten 8-ball och Killer samt en hel del tidsutmaningar ständigt utmanar spelaren. Är det inte snävare tidsgränser så är det tuffare motståndare som gäckar spelaren och redan när gränsen för amatörspelare närmas eller passeras är spelet såpass krävande att även den mest luttrade biljardspelare nog börjar svettas.

Sekunderna senare syns kritmärken på bordet och bollen ligger på golvet.

Grafiken i spelet är av mycket bra kvalitet – bollarna ser så skinande och välputsade ut att det nästan är orealistiskt och folket i bakgrunden ser verkliga ut där de går omkring, beställer drinkar och lever sitt eget liv. Helhetskänslan är oslagbar, ilskan känns fysiskt i hela kroppen när en boll precis missar hålet. Å andra sidan känns det lika pirrigt och sprattligt de gånger där den svarta åttan går i mittenhålet i en match. Pure Pool är med andra ord en realistisk och mycket bra biljardsimulator.

En av de få saker som drar ned betyget är den hemska, slätstrukna jazzmusiken som spelas hela tiden i bakgrunden – jag klarar helt enkelt inte av den utan gläder mig istället åt min prenumeration av Music Unlimited, jag kan istället kan lyssna på Dream Theater! En annan sak som irriterar är att spelet hela tiden presenterar vilka andra spelare på internet som loggat in och finns tillgängliga – det blir lite för mycket störande element på skärmen, räcker det inte att se PSN-vännerna?

Pure Pool är en mycket bra biljardsimulator utan tjafs och krafs, där spelaren kan sätta sig ned i fem minuter för att öva lite skruvbollar och sprängningar eller försöka avancera i sin rang för att vinna spelet. Risken är dock att kvällen istället ägnas åt att dela handkontrollen med en kompis i soffan och spela Killer eller att utmana hela internet på 8-ball bara för att det är så kul!

Kommentera