Chefredaktörens utmaning [Vecka 34]

Denna vecka har jag kunnat skriva av två rejäla spel som kumulativt slukade närmare 100 speltimmar, vilket leder till att jag verkligen kan gå vidare i spelhögen på allvar nu. Det mest tidskrävande har utan konkurrens varit Persona 4 Golden, som jag efter lite om och men fick det riktiga Golden-slutet på. Jag tvivlar dock på att jag kommer att återvända och städa upp trofélistan, för det är ett ganska ambitiöst projekt.

34. Inside

Självklart ska jag gå på plankan över stupet. Vad är det värsta som kan hända?

I ärlighetens namn är Inside ett spel jag klarade redan för ett par månader sedan när det släpptes till Xbox One, men nu när det är släppt till PlayStation 4 också passar jag på att räkna in det. Detta pusselbaserade plattformsspel kommer ju från danska Playdead som skapade mästerverket Limbo för sex år sedan, och det finns klara likheter mellan spelen. Det bygger mindre på att prova sig fram genom en livsfarlig miljö fylld av fällor och mer på traditionellt fysikpusslande, vilket är en välkommen ändring.

Jag tycker dock inte att Inside riktigt lyckas nå vissa av de stämningsfulla höjdpunkterna som Limbo lyckades med, men överlag är det ett riktigt väldesignat spel. Utan tvekan ett av de vackraste spel som har släppts i år.

35. Deus Ex: Mankind Divided

Inget slår lite krypskytte vid solnedgången.

Mina förhoppningar på Deus Ex: Mankind Divided (8/10) var ganska höga då jag verkligen var förtjust i föregångaren, trots de problem som spelet hade. Mankind Divided lyckas leverera på nästan varje punkt på ett vis som Human Revolution inte riktigt klarade och känns som en mer polerad upplevelse. Tyvärr snubblar spelet lite på mållinjen, eller egentligen på bristen av mållinje. Huvudberättelsen får inte en riktig avslutning, och det känns nästan som att det saknas en avslutande akt.

Trots detta hade jag en mycket underhållande resa genom spelvärlden, och det blir aldrig tråkigt att leta alternativa vägar att ta sig an ett uppdrag.

36. Persona 4 Golden

Ett gäng som jag aldrig kommer att glömma.

Nu har jag gjort det till slut. Jag har spelat igenom Persona 4 Golden, vilket jag inte trodde skulle hända efter min krokiga historia med spelet. I mitt förra försök hamnade jag i en moment 22-situation där jag var underlevlad mot en boss, samtidigt som jag inte hade tillräckligt med tidsmarginal för att åtgärda problemet. Detta tillsammans med min generella utbrändhet på japanska rollspel gjorde att spelet hamnade långt bak i prioriteringslistan.

Nu när jag är klar, och har investerat 70 timmar i spelet kan jag utan tvekan säga att jag inte ångrar en minut. Dessa underbara karaktärer och den härliga blandningen mellan rollspel och interaktion mellan protagonisten och hans klasskamrater är lysande på många ställen. Det finns en märkbar nedgång i berättartempot framåt slutet, vilket hade kunnat putsas upp en aning, men överlag är det ett av de bästa japanska rollspelen jag har spelat. Persona 5 är definitivt på min radar nu.