Chefredaktörens utmaning [Vecka 28]

Efter ett par veckor där jag inte har lyckats kryssa av några titlar på utmaningslistan kan jag med glädje meddela att jag har lyckats bryta trenden denna vecka. Inte nog med att jag har lyckats klara två spel, jag har dessutom inkasserat min 49:e platinumtrofé.

Jag har även börjat dyka ner i ett djupt Persona 4-hål eftersom jag har börjat om från början i Persona 4 Golden. Min gamla sparfil var obrukbar eftersom jag lyckades komma fram till en boss där jag var markant underlevlad, och jag hade heller inte tillräckligt med tid att åtgärda det innan deadlinen i spelet. Sedan lyckades jag impulsköpa Persona 4: Dancing All Night (8/10)Big in Japan-rean till Martins stora förtjusning.

28. Zero Escape: Zero Time Dilemma

Jag lyckades dock överleva!

Jag lyckades dock överleva!

Glädjen var total när jag äntligen fick tid att sätta mig ner med den efterlängtade avslutningen i Zero Escape-serien, och den gjorde inte mig besviken. Förväntat skruvad berättelse med intressanta karaktärer är det solida fundament som denna visuella roman är byggd på, och den kryddas även med härligt utmanande pussel och utmaningar.

Jag vill nog påstå att föregångaren Virtue’s Last Reward hade högre toppar, men Zero Time Dilemma vinner ganska mycket på en lite mer sansad berättelse som är mer lättförståelig. Spelet har cementerat sig ytterligare som min absoluta favoritserie när det kommer till visuella romaner, till och med bättre än Danganronpa! Efter drygt 25 timmars speltid kunde jag inkassera platinumtrofén.

29. Asemblance

26581998901_ced61178ea_b[1]

Om du snurrar fyra varv motsols och blundar med ett öga medans du promenerar baklänges kommer du att lösa pusslet. Kanske.

Asemblance är ett spel som jag hade ganska höga förhoppningar på då jag gillade upplägget av en psykologisk thriller med science fiction-inslag. Du använder dig av en maskin som kan återskapa minnen för att gå tillbaka i tiden och pussla ihop vad som har skett med protagonistens fru. Till en början lever det upp till den förväntat mörka stämningen, men tyvärr snubblar spelet lite på sin egen ambition.

Det finns en rad olika slut som pusslar ihop fler och fler detaljer, men snart blir kriterierna för att låsa upp dessa slut så löjligt specifika att jag faktiskt inte ens lyckades aktivera det sista slutet ens med hjälp av en guide. Det var en ganska irriterande skamfläck på en i övrigt snygg och putsad berättelse.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.