Vad spelade du i helgen? [Vecka 13 2014]

Drakar, demoner, dimmor och djupa gruvor. Helgens spelande har gått i d-moll. Vi sammanfattar vad vi spelat under helgen och undrar såklart – vad spelade du?
Fredrik tände eldar
Jag hade faktiskt tappat räkningen på hur många gånger jag dött i Dark Souls 2. Det tog inte särskilt lång tid, får jag villigt erkänna. Men när eftertexterna till slut rullat så loggade jag ut ur online-tjänsten och gick och inspekterade ett monument för att se en siffra. Vad den sade får ni läsa i recensionen.
Jag passade även på att prova ett spel som faktiskt är sadistiskt på riktigt: Deception IV: Blood Ties. Det är faktiskt roligare än det låter att konstruera och placera ut diaboliska fällor ämnade att ta kål på (oskyldiga) äventyrare. Ser fram emot att fortsätta bejaka min inre sadist lite och plåga dessa äventyrare ordentligt efter att själv ha gått in i vissa ordentligt elaka fällor i Dark Souls 2. Vissa fällor känns faktiskt som tagna ur den smått legendariska Drakar och Demoner-boken Grymkäfts fällor.
Simon smög inte med avtryckarfingret
Jag ska erkänna att smygspel egentligen inte är mitt starkaste kort. Det är samma problem som jag har i till exempel Dark Souls – när mitt tålamod tryter orkar jag inte vara försiktig längre. Passande nog har Metal Gear Solid V: Ground Zeroes anpassat spelmekaniken efter oss Call of Duty-stinna stackare som inte orkar börja om från noll. Snake verkar ha blivit någon slags stålman som utan problem plockar fram automatkarbinen och mejar ned amerikanska soldater på löpande band så fort larmet ljuder. Men mer om detta i min recension av spelet.
Det är vad vi har ägnat åt oss i helgen – men vad har du spelat?
Eftersom det var gratishelg för Payday 2 på steam blev det en del sådant.
Sedan blev det även lite Bravely Default (kapitel 5 nu) och lite Diablo 3 för att utnyttja 100% exp bonusen och levella upp en wizard.
Jag fick äntligen smak för Soul Sacrifice, något jag har saknat sedan jag började spela det. Kändes lite tråkigt att ha det liggandes på 18 % i trophy-listan, samtidigt som Vitat låg och samlade damm, och tur var väl det att jag gav det ett nytt försök, för jag avnjuter det betydligt mycket mer än vad jag gjorde för ungefär en månad sedan.
Det blev lite LEGO the Movie the Videogame och Hearthstone. Sen lite Wildstar-beta och Dangan Ronpa. Är i slutet på Dangan Ronpa nu och blir nog klar på tåget imorgon. Då blir det till att sprätta upp Final Fantasy X till Vitan.
Arsène Curd : Bulk Frag
Vet inte om jag ”dött” lika många gånger som Dark Souls-spelare mest säger sig avlida, men det är lite färre än tidigare spel åtminstone. Spring och hoppkontrollen verker fortfarande lika benägen att stjälpa som att hjälpa, slagsmålskontrollen verkar lite mindre oförutsägbar men fortfarande tenderar den smidige ninjagubben att mitt i en strid drabbas av övermod och trycker helt sonika ner svärden i sina för ändamålet avsedda förvaringsutrymmen. Belöningen för denna hybris omringad av 15 uppjagade sjömän är ofta en hård men rättvis yxa i ryggen. Rädda livhanken som nu hänger på 1mm röd stapel borde vara en smal sak genom att hoppa över relingen kan tyckas, denna smidiga sorti resulterar dock förvånansvärt ofta av en märklig tango mellan relingen, en soldat, samt en tunna med sprängämnen. Här kommer yxmannen in i bilden igen, han är inte det minsta road av dansen och anser fortfarande inte skulden reglerad. Jag är måttligt road tionde gången det händer, den femtionde..
Nått som däremot roade mig mest redan i förra spelet var lustigt nog båtandet, som egentligen var lika hopplöst att kontrollera som resten. Men här har det faktiskt hänt grejer, rejält! Även om det blir en lite lustig kontrast spelmässigt att det nu känns smidigare att sno runt ett stort segelfartyg (det vänder förvisso på en fotbollsplan snarare än en femöring) dundra av kanonerna i bredsidan på nån som är fyra gånger så stor och fem gånger så beväpnad, för att smidigt smita förbi innan responsen kommer och släppa av lite krutburkar de kör i, fly fältet och avsluta med en fin mastkapning. Känslan när man drar in vinsten som sen kan användas i den RPG-liknande handelsbiten är svårbeskrivligt belönande. För att inte tala om när man med lite förvirrande över relingen-skott lyckas sätta igång ett storbråk mellan en engelsk och spansk flotta och sen observera kalabaliken på sin egen läktare för att sen kryssa runt och skjuta resterna i sank för storplunder. Jag önskar det var hela spelet. 🙂
I nästa spel kanske det är lika lätt att klättra över ett staket som att angöra en brygga. Kanske.