Recension: The Cabin Factory [PS4, PS5]

Som spelskribent får man uppleva mycket, men trots det slutar man aldrig att överraskas över spelutvecklares otroliga fantasi. Den här recensionen handlar om ett spel vars grundkoncept är lika skrattretande som det är genialiskt. Jag har nämligen spelat The Cabin Factory, ett spel vars titel är löjligt intetsägande, fram till dess att du får veta vad spelet handlar om. Då vänder det, och allt blir genast väldigt intressant. I det här spelet ska du nämligen kvalitetstesta spökhus och se till att de inte är hemsökta, och det är inte något som hör till vardagen.

Om du var uppmärksam när du läste stycket ovan kanske du reagerade på det där sistnämnda, men det finns en logik i det hela. I din roll som fabriksanställd jobbar du nämligen inte på vilket företag som helst, utan ett som tillverkar stugor för skräckindustrin (filminspelningar, nöjesparker och så vidare). Problemet är bara att det har kommit in en del klagomål på sista tiden. Vissa av stugorna har faktiskt varit hemsökta på riktigt, och det ger minst sagt missnöjda kunder. Företagets lösning blir att någon måste kontrollera varje stuga innan de skeppas, och denna någon är jag som spelare.

Spelets upplägg är simpelt men träffsäkert. En stuga rullar fram på ett löpande band. Utanför står jag, utan någon som helst utrustning, redo att riskera liv och lem för företagets räkning. Jämte mig har jag en konsol med två knappar och en serie lampor. Den ena knappen är grön och ska tryckas in om stugan är godkänd. Den andra är röd och ska tryckas in vid minsta tecken på oroligheter. Lamporna symboliserar dagens kvot, det vill säga antalet stugor jag behöver ha kontrollerat för att klara arbetsdagen. Åtta stugor måste ”sorteras” rätt i ett svep, så vid minsta felbedömning måste jag börja om. Processen återställs även om jag dör under min inspektion.

Inspektionen i sig är enkel i teorin, men aningen svårare i praktiken. Jag behöver gå in i stugorna, kontrollera varenda utrymme, hålla ögonen öppna efter oegentligheter och sen ta mig ut för att trycka på rätt knapp. Saker kompliceras av att stugorna redan är designade för att fungera som spökhus. Det vill säga, de viner och väsnas, är fyllda av läskig rekvisita och allmänt obehagliga. Instruktionen jag får i början är att hålla ögonen öppna efter saker som rör på sig eller förändras under inspektionens gång. Det är ett ganska handfast tips, men det finns utrymme för missförstånd och misslyckanden i form av personliga tolkningar. Ska brasan vara tänd när jag kommer in till exempel? Är det en del av attraktionen eller inte?

Stugans utformning och planlösning är i stort alltid den samma, men upplevelsen bjuder på ett antal olika varianter när det kommer till såväl inredning som ”incidenter”. Ibland är det uppenbara saker som inträffar; tavlor som följer en med blicken, telefoner som går igång av sig själva eller till och med spöken som jagar en, men ibland är det desto diskretare. Vid ett fåtal tillfällen slår spökena på stora trumman och får hela stugan att förvandlas till ett fullskaligt skräckscenario vilket får pulsen att rusa.

Det knepiga med uppgiften är oftast att lyckas ta sig ut i tid innan spökena fångar en, men jag märker snart att mängden olika händelser som kan inträffa är ganska begränsad. Jag lär mig tidigt hur jag ska lösa varje situation, och det hela flyter på allt mer effektivt i och med stugans konsekventa planlösning. Den stämningsfulla atmosfären tappar kraft ganska fort, och snart blir det att jag avverkar stugor på löpande band, både bokstavligt och inlevelsemässigt. Det är synd, för konceptet är väldigt underhållande i sig.

The Cabin Factory är ett sånt där spel som är svårt att bedöma, för i den här situationen handlar det mer om hållbarhet än kvalitet. Det är ett snyggt spel, väldesignat och fräscht, men det har för snålt med innehåll. Visserligen har det marknadsförts som en kort upplevelse, men nog hade det kunnat vara längre än så här. Med ett större antal stugor och fler händelser hade det kunnat bli ett riktigt träffsäkert skräckspel, men i nuläget känns det mer som ett smakprov än ett helt spel. Trots det finns det möjligheter. Jag vill exempelvis slå ett slag för dess möjligheter som partyspel, det vill säga en upplevelse läglig för kortare sittningar i goda vänners lag. Gillar du begreppet ”Kort och gott” är det här ett spel för dig.