Recension: The 7th Guest Remake [PS5]

När The 7th Guest släpptes 1993 ska Bill Gates ha proklamerat att det minsann innebar en ny standard för interaktiv underhållning. Spelet var nämligen något av en teknisk milstolpe, och dess innovativa design lyckades verkligen fånga spelarnas uppmärksamhet. Sen dess har det kommit uppföljare och polerade versioner av spelet, men ingen regelrätt nyversion; tills nu. The 7th Guest Remake låter oss göra ett återbesök i den mystiske herr Staufs herrgård, och uppleva en klassisk deckargåta i modern tappning.

Äventyret öppnar med att jag anländer till den ödsliga herrgården. Något har lockat mig dit, och efter en kort promenad genom spelets introduktion står jag snart i en nedgången foajé. På vägen har jag plockat upp en lykta som visar sig kunna lysa upp dolda ting, och nu rullar början på en berättelse upp. Jag kastas in i 30-talets USA, och en tillställning som utspelar sig i huset. Dess ägare, leksaksmakaren Henry Stauf är försvunnen, men sex stycken gäster befinner sig i byggnaden. De har alla lockats dit med löften om en stor belöning, och vad som först bara verkar handla om en tävling blir snart betydligt mörkare. Staufs pussel blir en nedåtgående spiral, och intriger uppstår.

När jag anländer har allt det här redan hänt, men jag ställs inför samma utmaningar som de tidigare gästerna och återupplever hela incidenten som om det vore idag. Allt är väldigt trevligt paketerat, och dialogsekvenserna vansinnigt snygga. Framförallt uppskattar jag hur riktiga skådespelare har arbetats in i spelet, lite som en blinkning till originalet. Det hela kompletteras extra bra med den magiska lyktan, vars krafter dels är en del av många pussel, men även låter mig se varje rum i ett helt annat ljus. Målningar och detaljer i miljön ändras så fort jag riktar lyktan mot dem, och det uppmuntrar verkligen till användning för att utforska alla hörn.

Till en början är de flesta av husets rum låsta, men allt eftersom jag löser deras hemligheter öppnas nya. Majoriteten har mer än ett pussel som behöver lösas, och det finns en rolig tematik i deras design. Exempelvis har varje gästrum ett tema som speglar gästen som bor där, och pusslen hakar på. Yrkesmagikern får utmaningar med hattar, bankiren med räkenskapsmaskiner, societetsdamen smycken och så vidare. Andra rum är mer generiska, men även här kan man få uppleva olika teman baserade på rummets funktion eller leksaksmakaren Staufs liv.    

Pusslen i sig är varierande, underhållande och lagom utmanande. Framförallt handlar de om logiskt tänkande och slutledningsförmåga, men det finns inslag av slump i ett fåtal. De flesta är visuella pussel, men det förekommer även inslag där det involveras ljud. Uppgifterna bygger på flera olika system, och variationen känns anpassad för att utmana alla typer av resonemang. För min del kändes balansen väldigt bra, och det var få pussel som gick att lösa på rak arm. Istället kunde jag dela upp varje uppgift i två delar; en där jag klurade ut dess förhållningsregler, och en där jag applicerade dem för att lösa gåtan.

En stor del av det initiala klurandet involverar spelets miljöer. Det går nämligen att interagera med en stor del av husets inredning och pryttlar. Majoriteten av dem har ingen som helst betydelse för pusslen, men vissa spelar en avgörande roll. Här och var kan man dessutom hitta speciella mynt undangömda. Dessa är till för att hjälpa spelare som sitter fast och kan användas för att automatiskt lösa ett pussel. Det strösslas väldigt generöst med dem, och de känns något överflödiga då det går att få detaljerade råd helt gratis. I slutändan är det såklart upp till var och en om man vill nyttja dem, så jag lägger ingen större värdering i frågan.

The 7th Guest Remake lär inte ha särskilt stort omspelningsvärde när du väl har klarat det, men det är riktigt trevligt medan det varar. Det är en välpolerad och stämningsfull upplevelse vars innehåll bjuder på såväl gammalt som nytt. Perfekt för dig som har fina minnen av originalet eller helt enkelt vill ha en spännande deckargåta att lösa.