Recension: River City Saga: Journey to the West [PS5]

River City-spelen (eller ”Kunio-kun”-spelen för den som vill) har varit med oss ungefär lika länge som jag har varit i livet (jag slog releasen av seriens första spel med tre månader) och har konstant hittat nya sätt att förnya sig på. Kunio-kun och hans gäng har genom åren spöat folk på gator, spelat spökboll, hockey, fotboll och allt däremellan. Nu har serien dessutom blivit litteraturhistorisk, då Wu Cheng’ens kinesiska epos Färden till Västern har blivit spel med Kunio-kun i huvudrollen.

Det är inte första gången den kinesiska romanen legat till grund för popkulturella verk. Akira Toriyama är kanske det mest välkända exemplet då han lånade friskt från berättelsen när han sedan skapade sin legendariska manga Dragon Ball. I spelform har vi relativt nyligen sett Black Myth: Wukong adaptera berättelsen och Enslaved: Odyssey to the West gav berättelsen en futuristisk ton när det släpptes 2010. Dock är det alltså första gången Kunio-kun tar sig an berättelsen och det görs genom ett rougelike beat ’em up.

Att spelet är ett så kallat ”rougelike” innebär alltså att man spelar i rundor och där varje dödsfall skickar tillbaka mig till spelets inledning. Sakta men säkert kan jag bygga upp förmågor och färdigheter för att ta mig längre för varje ny runda. Eller ibland stupa betydligt tidigare än förra gången. Upplägget passar bra för spelseriens traditionella spelsystem, där stryk delas ut till höger och vänster till en lång rad olika motståndare och emellanåt även bossar.

Såvitt jag vet är detta första gången Kunio-kun-serien har tagit sig an rougelike-genren och resultatet är en smula blandat, minst sagt. I mångt och mycket är detta en tämligen avskalad tolkning av genren, utan extravaganta krusiduller. Det finns en handfull spelbara karaktärer som alla har sina olika styrkor, svagheter och specialieter. Dessa och spelets fiender gestaltas i 2D med en pixelgrafik som skvallrar om seriens ursprung samtidigt som miljöerna de rör sig i är i 3D. Dessa miljöer är ganska sparsmakade och känns rentav som att de hör hemma i ett spel från en klart äldre generation. Inledningsvis störde jag mig lite på detta men efter ett tag vande jag mig och kunde rentav uppskatta hur bra de passar med karaktärerna på skärmen.

Jag upptäcker ganska snabbt att jag kan klara mig längre än i genomsnittligt rougelike-spel genom att kort och gott hamra på attack-knapparna. River City Saga: Journey to the West är således inte det mest utmanande spelet i genren jag stött på utan snarare i andra änden av skalan. Detta gör att veteraner kanske saknar utmaningen men det gör å andra sidan spelet betydligt mer lättillgängligt.

River City Saga: Journey to the West är ett trevligt tidsfördriv för stunden men inte mycket mer än så. Det är inte ett spel som jag kommer återvända till gång efter gång men inte heller något som jag ångrar att jag tog mig an att spela. Det är kort och gott en helt okej upplevelse. Om du är ett fan av Kunio-kun och hans kamrater finns det betydligt bättre spel att ta sig an (samtliga River City Girls-spel till exempel) men det finns också värre sätt att spendera en eftermiddag.