Recension: Elden Ring: Nightreign [PS4, PS5]

När jag tänker på From Softwares spel som exempelvis Dark Souls eller Elden Ring (10/10), föreställer jag mig storslagna kraftverk med aggressivt motstånd och enastående miljöer att utforska.

Nu har spelstudion lanserat en fristående uppföljare till deras senaste skapelse, fast med ett nytt grepp och flerspelarfokus. Elden Ring: Nightreign tar plats i Limveld, en alternativ version av Limgrave-området från förra spelet, och även om vissa saker känns bekanta finns det många överraskningar runt varje hörn.

Att ta hjälp av andra spelare online har varit ett välkommet tillskott i From Softwares tidigare spel, men här är det lagarbete online i princip obligatoriskt för att komma någonvart i spelet. Det går absolut att spela solo, men det är en utmaning som i princip enbart är avsedd för de mest slipade Souls-experterna. Det finns dessutom en rad olika stridskämpar att välja mellan för att passa just din spelstil, med allt från hårdslående krigare som tål en del stryk till mer ömtåliga, men ack så kraftfulla magiker.

Elden Ring: Nightreign sticker ut genom att vara en blandning av originalspelet och ett battle royale, där en trio spelare kämpar mot Limvelds olika faror under tidspress. Likt exempelvis Fortnite omslukas världen av ett hot utifrån, och i detta spel är det livsfarliga Night Tide som sakta tar över landet tids nog. Det är djärvt av From Software att använda sig av battle royale-konceptet och fokusera på striderna, men jag är inte helt såld på idén. Det finns gott om fiender och storslagna bossar, men tidspress gör möjligheten för utforskning begränsad trots att Limveld innehåller gott om hemligheter, och som jag nämnde tidigare är utforskningen en stor faktor i deras tidigare spel.

När nattens blålila eldlågor börjar omringa landet krymper trygghetszonen, och då gäller det att hålla sig innanför. Hamnar jag utanför zonens gräns dräneras min hälsa snabbt, och risken att stupa är stor om jag inte återvänder till rätt sida igen. Den här situationen blir snabbt stressig, särskilt om det nya säkerhetsområdet är långt ifrån där jag befinner mig.

Om jag eller någon av mina lagkamrater blir nedslagen finns det ett märkligt sätt att bli räddad, där kvarstående spelare behöver slå upprepat på den stupade för att få hen upp på fötter igen. På dagtid dör jag om nämnda procedur inte sker i tid, men jag är ändå kvar fast med en förlorad karaktärsnivå, vilket då påverkar hur stark min karaktär är. Skulle alla tre falla samtidigt i kampen mot en av nattens storbossar, tar spelet obönhörligen slut.

Elden Ring: Nightreign är, när det gäller grafiskt och rent tekniskt, i stort sett identiskt med ursprungsspelet. Striderna i vackra Limveld flyter på fantastiskt bra och kontrollen sitter som en smäck. Precis som tidigare kan jag ranka upp min karaktär vid specifika punkter på kartan, fast här ökar flera olika värden upp istället för att exempelvis välja styrka. Vilka värden som ökar beror på vilken karaktärsklass jag spelar, så jag behöver inte tänka på att placera poängen rätt under tidspress. Det finns ett par nyheter värda att nämnas, och det gäller i huvudsak hur jag rör mig runt i miljön. Jag kan exempelvis vägghoppa uppför höga klippor och dessutom har fallskador eliminerats helt, vilket är positivt.

Det finns bossar överallt som vandrar fritt i omvärlden som jag gärna behöver besegra för att förbereda mig för senare utmaningar. När nattens når sin kulmen blir den lilla trygghetszonen nämligen en slagplats för en nattboss. Jag uppskattar att de två första nattbossarna slumpas fram i varje match, eftersom det bryter enformigheten. Superbossarna i dag tre är rena bestar och är för mig några av From Softwares tuffaste.

Förberedelser inför en match gör i frizonen Roundtable Hold, där jag kan utrusta mina karaktärer med magiska reliker som ger mig bättre attribut i Limveld. Vid val av expedition väljer jag en superboss och väntar på mina lagkamrater innan matchen startar. Ju fler superbossar som besegras, desto mer påverkas Limveld genom tillägg av nya områden och även nya fiender. Dessutom kan varje protagonist få ett eget personligt uppdrag, vilket är en extra morot i en match, men om jag inte får med mina lagkamrater till området uppdraget äger rum kan situationen vara problematisk.

Rent generellt är Elden Ring: Nightreign ett utmärkt onlinespel, med de bra bitarna som gjorde originalet fantastiskt. Även om jag föredrar utforskning i lugn takt, så har jag roligt med dess battle royale-stil. Spelet är en hektisk adrenalinkick med aggressivt motstånd i From Softwares regi. Tillsammans med två vänner blir denna spirituella uppföljare en underhållande stridsfest.