Recension: Convoy: A Tactical Roguelike [PS4]

Convoy: A Tactical Roguelike kanske inte har så mycket gemensamt med Sam Peckinpahs klassiska film Convoy, men det är svårt att inte höra ledmotivet ur filmen när jag med min stora lastbil tvingas ut i en postapokalyptisk öken full av faror och banditgäng.

Mitt schyssta rymdskepp tvingades nödlanda på ökenplaneten Omek Prime efter att vissa vitala system tagit stryk under en solstorm. Planeten är dock inte universums mysigaste, utan snarare en riktig öken. Det finns däremot en chans att jag kan hitta reservdelar till mitt skepp här, om jag väl lyckas överleva. Tre större gäng kämpar nämligen om makt, bränsle och kontroll över de väldigt begränsade råvarorna öknen har att bjuda på.

Vi har det bra, vi här bak i bilen och vill ej vara med om någon krock

I jakten på reservdelar så hamnar jag i kamp med lokalbefolkningen rätt ofta, och det är här spelet tyvärr visar sina svagare sidor. Striderna är dels rätt kaotiska, men allt som oftast obalanserat jävliga. Jag har gått på pumpen ett par gånger redan i mina första duster, något som illa kvickt har tvingat mig att starta om spelet. Mitt huvudsakliga fordon kan nämligen knappt försvara sig, utan är beroende av att jag har ett par mindre fordon för att hantera fiender. Skulle något av dessa bli utslaget direkt i början så är mina chanser att komma vidare rätt så snäva.

Upplägget i Convoy: A Tactical Roguelike är rätt unikt och den närmaste jämförelsen jag kan komma är de klassiska brädspelen Combat Cars eller Car Wars. Alla fordon i min konvoj kan uppgraderas, bestyckas med fler och farligare vapen om jag har pengar nog. Det blir dock lite av ett moment 22 – striderna är livsfarliga och riskabla, men utan att strida får jag inte tag på tillräckligt med bränsle eller pengar för att ta mig vidare i öknen. Det gäller att välja sina strider med omsorg innan arsenalen av vapen är tillräckligt tuff.

Slåss, skrämma upp eller fly? Valen är ibland inte helt lätta.

Det finns även gott om skruvade sidouppdrag. Då och då fångar jag upp radiomeddelanden där någon behöver hjälp, försöker lura in mig i en fälla eller uppmaningar att delta i frivilliga bilstrider för ära, pengar eller kanske en ny bil. 

Jag har inte lyckats särskilt bra med att lyckas reparera mitt rymdskepp, men det finns något med Convoy som drar mig tillbaks in i dess hårda, postapokalyptiska ökenvärld. Nästa runda kanske går lite bättre än den förra? Det enda jag kunde önska är att Convoy inte var riktigt så bestraffande eller oförlåtande som det är – det hade varit aningen mer njutbart om så var fallet. Nu är det svårt att rekommendera till andra än riktigt hårdkokta postapokalyps-fantaster som dessutom är masochistiska FTL-fanatiker.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.