Recension: Chicken Police: Paint it Red! [PS4]

Åren har inte varit snälla mot polisen Santino “Sonny” Featherland. För ett par år sedan var han och hans partner Marty de mest hyllade poliserna i Clawville – den legendariska duon “Chicken Police”, men efter det har det varit en brant backe nedåt för Sonny.

Efter ett rejält bråk med Marty och en rejäl livskris tog Sonny till whiskeyflaskan och slutade sköta sitt jobb bra. Nu är det bara ett par veckor kvar tills pensionen, och tjänstledigheten känns rätt skön. 

Staden Clawville började som ett experiment – kan rovdjur leva fredligt tillsammans med bytesdjur? Alla som bor i staden är nämligen antropomorfiska djur. Sonny själv är en tupp, likaså hans tidigare partner. Efter att ha försökt hålla staden fridfull och sett experimentet misslyckas så många gånger i sitt jobb som polis så har Sonny blivit väldigt cynisk och pessimistisk. En sen afton får Sonny ett besök i det skabbiga kontoret som även är hans hem. En ung rådjursdam behöver hjälp. Mot sitt bättre vetande dras Sonny in i en dramatisk, farlig och kanske livsförändrande soppa.

Sonny och Marty passar på att fukta struparna lite.

Jag nämnde ovan att alla som bor i Clawville är djur, och det används väldigt effektfullt – det är onekligen ett intressant stilgrepp att använda. Kommer vår kycklingdetektiv råka illa ut när han förhör en katt-livvakt? Eller kommer polischefsblodhunden tappa tålamodet och nacka Sonny? Jag tänker inte avslöja någonting om handlingen, då den verkligen förtjänar att upplevas utan att veta för mycket om den.

Efter mötet med rådjursdamen börjar Sonny undersöka hennes påståenden och hamnar mitt i smeten väldigt fort, han inser dock att han ute på hal is och sträcker ut en hand till sin forna partner för att få lite hjälp med att reda ut situationen. Mycket i Chicken Police: Paint it Red handlar om att snacka med andra djur, dra slutsatser och försöka pussla ihop gåtan. Lite kortare action-moment bakas in här och där, men på det stora hela är det ett dialogbaserad äventyrsspel. Stor fokus ligger på ett rätt klurigt och imponerande djupt förhörssystem, där det gäller att läsa av rummet, hålla tungan rätt i mun och ställa rätt frågor.

Den här råttan har kanske något att dölja. Hur kan hans svagheter utnyttjas bäst för att få honom att pipa?

Det finns till ytan vissa likheter med Blacksad: Under The Skin (6/10), båda är mörka, dystra detektivberättelser med djur, men Chicken Police lyckas väva ihop en betydligt bättre handling och är inte i närheten lika buggigt. The Wild Gentlemen är väldigt öppna med sina inspirationer, men vad som lätt hade kunnat bli en parodi av en hårdkokt deckare lyckas hålla på mig på soffkanten igenom hela spelet. 

Den grafiska, mörka stilen fungerar helt perfekt för att förmedla temat, och det vansinniga beslutet att ge människokroppar djurhuvuden och djurattribut är ett modigt drag, men det fungerar förvånansvärt väl. Och för att vara utvecklat av en liten studio är det imponerande att all text och dialog i spelet är väldigt bra skriven och i synnerhet skådespelat. Röstskådespelarna gör sitt yttersta för att skänka karaktärerna extra trovärdighet och personlighet. 

Det vore inte en hårdkokt deckare utan en femme fatale. Cat fatale?

Chicken Police: Paint It Red lånar friskt från film noir-genren, och den svartvita inramningen och jazzmusiken drar verkligen in mig i den spännande handlingen. Med en dramatisk berättelse,  riktigt bra röstskådespelare och ett intressant djurgalleri lyckas The Wild Gentlemen förmedla känslan av en levande stad. Dialogen är Raymond Chandler-hårdkokt och passar verkligen bra in (även om det såklart kläms in en del humor och ordvitsar ibland).

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.