Recension: Broken Age [PS4/Vita]

Tim Schafer ligger bakom flera av mina absoluta favoritspel, och när han och utvecklingsstudion Double Fine sökte pengar för ett nytt äventyrsspel sköt mina förhoppningar i höjden. Äventyrsspel har gjort en liten comeback de senaste åren tack vare Telltale Games, men få utvecklare har återvänt till den klassiska ”peka och klicka”-varianten.

Min väntan på upplösningen har varit snudd på olidlig med tanke på att jag spelade första halvan av Broken Age på PC för över ett år sedan. Nu när det släpps till PlayStation 4 är lyckligtvis hela upplevelsen tillgänglig.

Berättelsen i Broken Age följer Shay och Vella, som befinner sig i vitt skilda världar men i liknande situation. Shay har växt upp på ett rymdskepp där hans överbeskyddande mamma följer varje rörelse och där den dagliga rutinen varit identisk i många år. Han törstar efter att något äventyrligt, men strikta ramar förhindrar honom att göra något som inte godkänns av föräldrarna.

Vella har också problem att bryta loss från traditionen och vad som förväntas från hennes föräldrar, men på ett mörkare vis. Hon har blivit vald att vara en av de unga kvinnor som ska offras i en ritual för att undvika monstret Mog Chothras vrede. Men Vella vill hellre ta upp kampen mot monstret och se till att byn Sugar Bunting aldrig ska behöva gå igenom denna offerritual igen. Förstås vill ingen lyssna på dessa galenskaper, för det är ju bättre att följa de rutiner som alltid har följts.

Shay söker lite mer spännande uppdrag än detta, tydligen.

Dialogen är väldigt välskriven och dessutom väl framförd av bland annat Elijah Wood, som står för rösten till Shay. Vi får även se en roande biroll som framförs av Jack Black som skildrar sektledaren Harm’ny Lightbeard som bor uppe i molnen. Han predikar lätthet och tvingar sina följare att inte bara lämna sina materiella ting, utan även bokstäver i sina namn för att bli lättare.

Trots att spelet rör vid ganska allvarliga teman lyckas Double Fine ändå skapa en lättsam stämning. Detta är i grund och botten ett humoristiskt spel, och Tim Schafers sedvanliga charm lyser igenom med all önskvärd tydlighet. Alla miljöer och karaktärer känns kärleksfullt designade, och det märks att spelet från grunden är ett passionsprojekt, precis som Kickstarter-kampanjen lovade.

En av de centrala bitarna i ett äventyrsspel är ju hur pusslen fungerar. Det är viktigt att gå den extremt kniviga balansgången mellan svårighetsgrad och logik, något som äventyrsspel förr hade notoriskt svårt för. Generellt sett klarar sig Broken Age bra i denna aspekt, men under min genomspelning hamnade jag i en del situationer där jag inte såg hur jag skulle ta mig vidare. Detta resulterade i att jag fick prova mig fram med uteslutningsmetoden och försöka kombinera alla saker med varandra samt visa alla föremål för alla tillgängliga karaktärer. Det hände lyckligtvis inte så ofta, men det är ett väldigt otillfredsställande vis att lösa ett pussel på.

Vella försöker resonera med den flummige sektledaren Harm’ny Lightbeard.

Eftersom spelet har cross buy-stöd får du tillgång till Broken Age på både PlayStation 4 och Vita när du köper det. Det finns dessutom stöd för cross save, vilket innebär att din sparfil överförs mellan versionerna och detta görs helt per automatik utan krav på manuell synkronisering som många andra spel har. Jag kan dock rekommendera att spela på PS4 eftersom jag upplevde en del störande prestandaproblem på Vita-versionen.

Spelets riktigt starka sida är inte själva berättelsen, utan hur den berättas. Missförstå mig inte, det är en väldigt intressant historia som berättas, men det mästerliga är hur dessa två karaktärer vävs ihop till en sammanhängande upplevelse. Broken Age tar några imponerande svängar som jag inte hade förväntat mig på förhand. Det gör det dessutom intressant att spela igenom en andra gång för att se hur allt faller på plats med vetskapen du har i efterhand. Detta är helt klart en av årets höjdpunkter för äventyrsfans.