Recension: Astor: Blade of the Monolith [PS5, PS4]

Astor: Blade of the Monolith är ett äventyrsspel som utspelar sig i en tidsålder där människan sedan urminnes tider varit utdöd.

På planeten Gliese lever de fredliga Diokek under hot av mörka krafter och påtryckningar från fiendestammen Hiltsik, men en dag får äventyrlige diokeken Astor sitt kall genom att Antikens folk utsett honom till den Utvalde. 

Astor: Blade of the Monolith är ett charmigt och vackert spel, i synnerhet när det kommer till de härligt färggranna omgivningarna. Området Firefly Forests röda gräs och skinande kristaller utstrålar harmoni trots att det kryllar av farliga Hiltsiks. Diokeks är visserligen söta trots att de är aningen karaktärslösa.

Navigerandet och utforskandet av Gliese är överraskande lättsamt. När jag har ett aktivt uppdrag kan jag skicka ut ett ljusklot som färdas mot mitt mål, vilket är praktiskt om jag springer vilse. Ibland kan jag stöta på platser där Astors tredje öga kan trolla fram plattformar eller radera väggar för tillgänglighet av dolda områden och dess rikedomar. Vid en nyligen upptäckt destination kan hjälten få nya tillgångar, stridstekniker och vapen för nya möjligheter att prova framöver.

Astor beväpnar sig med ett enormt svärd för att ge hans fiender stryk, fast han har även magiska krafter att tillgå i strid och utforskande. Bland annat kan han lära sig att skjuta projektiler på distans som ger mer skada ju närmare fienden jag står. Det är kul att testa andra vapen och inlärda stridskombinationer emellanåt. De stora knytnävarna kan slå sönder väggar med gula sprickor och tillfredsställande klippa till Hiltsiks så att de flyger flera meter bort. Det är också möjligt att anropa en medhjälpare i strid och det är praktiskt om mina motståndare är flera i antal, men det krävs lite försiktighet i hur jag använder detta eftersom det dröjer en stund innan jag kan åberopa medhjälpare igen. Jag kan också modifiera snabbkommandon om jag vill ha en särskild magi eller medhjälpare tillgängliga.

När det gäller strider kan Astor slåss, skydda sig och även parera mot fienders attacker. Pareringen kräver tajming och kan vara besvärligt att få till, särskilt om jag är omringad av ilskna motståndare. Vad jag finner frustrerande är att Astor ibland inte kan blockera eller parera fast jag trycker på rätt knapp. Dessutom sjunker skyddsmätaren varje gång jag använder skydd, skjuter projektiler och blir påpucklad, och när mätaren nått noll går skölden sönder vilket leder till att jag blir paralyserad. Lyckligtvis höjer sig mätaren successivt när jag inte använder skölden. När det gäller kontroll i övrigt är Astor lätt att styra, men jag tycker att hans magikrafter efter en kontring är svåra att verkställa i stridens hetta.

Astor kan interagera vid olika objekt under äventyret. Vid blå sfäriska hologram som liknar Dödsstjärnan från Star Wars, kan jag både spara mina framsteg och även uppgradera mina vapen. Det märkliga är att jag måste ha två olika valutor för inköp, i form av röda kristaller och runfragment. Röda kristaller är lättfunna fast de sistnämnda är betydligt svårare att hitta. Vid utmaningsportaler kan jag slåss mot tidigare besegrade bossar eller ett hopkok av skurkar där belöningar är antingen stålar eller nya magier vilket är värt mödan.

Astor: Blade of the Monolith är ett genuint tilltalande och kul äventyrsspel med toner av Legend of Zeldas tredimensionella titlar. Dess ljuva charm håller nästan hela vägen, fast det avtar lite vid äventyrets sista speltimmar. Jag gillar att uppgradera och hitta nya förmågor åt Astor eftersom de vunna tillgångarna öppnar upp nya möjligheter i omvärlden. Det här spelet rekommenderas varmt om du gillar äventyrliga rollspel med rogivande utforskning.